Dr. Heidi Hanna – med i Brain-a-thon den 7 oktober

Share on Google+Share on LinkedInPin on PinterestTweet about this on TwitterShare on Facebook

Här är en av de inspirerande talare till lördagens ”Brain-a-thon” som #JohnAssaraf och #Neurogym arrangerar. Heidi Hanna är också en av dem som ingår som inspiratörer och bidrar i den specifika träning/utbildning jag själv går på #Neurogym. Snacka om en bra ”Brain-PT”

Dags att anmäla dig nu till lite gratis PT-träning? Klicka här!

Share on Google+Share on LinkedInPin on PinterestTweet about this on TwitterShare on Facebook

Brain-a-thon

Share on Google+Share on LinkedInPin on PinterestTweet about this on TwitterShare on Facebook

Sedan juni i somras håller jag på att förkovra mig med hjälp av Neurogym. Jag bestämde mig för att göra det efter att ha varit med på ett av Neurogyms ”Brain-a-thon”. Jag är, som många redan känner till, sååå intresserad av allt som har med vår hjärna och vår energi att göra. Jag är mitt i ett av Neurogyms och John Assarafs program själv, och kan konstatera – redan nu – att jag har ett helt annat fokus, ett annat driv och har mer energi att både göra det jag ska, behöver och vill för att nå de förändringar och mål jag föresatt mig.

Tänkte bara tipsa om att det finns möjlighet för dig att också få veta mer om vad det här handlar om. Kostar inget – börjar på lördag 7 oktober kl. 18 (svensk tid). Anmäl dig via länken.

”Åtta av världens främsta hjärnforskare och -experter samlas under en dag för att ge dig det senaste och mest kraftfulla om hjärnan och hur man kan träna den.

Under denna helt nya, LIVE-händelse, kommer du att få verktyg som hjälper dig att ta bort dina största mentala hinder så att du kan ”uppgradera” din hjärna.

Registrera dig GRATIS eller klicka för att få veta mer via länken om den 6:e året i rad ”Live Brain-A-Thon”.

Dr Shelley CarsonPh.D. i psykologi från Harvard University 2001, där hon fortsatt forskar, lär ut och är rådgivare till doktorander. Hennes forskning kring kreativitet, psykopatologi och resiliens har publicerats vida – både nationellt och internationellt i vetenskapliga tidskrifter. Här ett TEDx-klipp om kreativitet och hjärnan med Dr. Shelley Carson.

Dr Jeff Spencer – Under de senaste 40 åren, har Dr. Jeff Spencer haft förmånen att få coacha, vara mentor och rådgivare till några av vår generations största vinnare. Från Tiger Woods, till U2, Bulletproof till Nike. Här ett kort youtube-klipp med Jeff Spencer.

Mary MorrisseyTalare, författare till bästsäljare och konsult under mer än fyra decennier. Mary Morrisseys omvandlande föreläsningar och seminarier har gjort henne till en av de främsta lärarna i personlig utveckling. Här ett TEDx-klipp med Mary Morrissey.

Dr Heidi Hanna – Dr. Heidi Hanna har varit talare vid många nationella och globala konferenser, innefattande Fortune Magazines ”Most Powerful Women in Business Summit”, ”ESPN Women’s Leadership Summit”, och ”the Million Dollar Round Table”. Grundare av och ”Chief Energy Officer” på ”Synergy”, samt är ”Executive Director” på American Institute of Stress. Här ett klipp om ”Power-lead”

Mark R. Waldman – Hjärnforskaren och skaparen av NeuroWisdom 101. Hans bästsäljare How God Changes Your Brain utsågs av Oprah till en av 2012 års “Must Read” böcker. Han är en av de ledande experterna kring spiritualitet, kommunikation och hjärnan. Här ett TEDx-klipp med Mark R. Waldman 

Dr. Srini PillayAssisterande professor i psykologi vid (deltid) Harvard Medical School. Han är känd för att kombinera “hjärna och hjärta” (symboliskt och bokstavligt) inom personlig utveckling och ”målmästerskap” som blandar forskning, spiritualitet och ”ta tjuren vid hornen” i kombination med livsglädje. Möt honom i ett Youtube-klipp om motivation från Harvard Medical Health Pubications här.

John Assaraf – Grundare av Neurogym, initiativtagare till Brain-a-thon och bästsäljande författare. Närmare presentation av honom här och här ett spännande klipp med John om explicita och implicita övertygelser.

Dr. Sarah McKay: Hjärnforskare utbildad vid Oxford University, TEDx-talare (klipp), kommunikatör inom vetenskap och grundare av ”The Neuroscience Academy”. Vill verkligen göra forskningen tillgänglig för alla, och inte enbart för andra forskare.

Share on Google+Share on LinkedInPin on PinterestTweet about this on TwitterShare on Facebook

Ibland blir det inte riktigt som man tänkt sig… Det blir bättre!

Share on Google+Share on LinkedInPin on PinterestTweet about this on TwitterShare on Facebook

 
Jag är tillbaka. I Vargkask. Det känns såå kul – och rätt. Dessutom tillsammans med Evoloshen – mitt nya sammanhang, med så coola kollegor. Vi jobbar med engagemang och arbetsglädje. De sakerna kommer att vara de stora utmaningarna för organisationer framöver är kultur, engagemang och arbetsglädje. Och syfte. Organisationens större syfte, som medarbetarna ”köper in” på. Just den historien är värd en egen (eller egentligen hur många som helst) bloggpost, så den får jag återkomma till.

Den här hösten känns riktigt spännande och rolig, och jag vill inget hellre än att träna och utveckla nya ledare och ambassadörer i engagemang och arbetsglädje, och i Conversational Intelligence – bra grund att jobba utifrån. Med förtroendet som fundament. Att engagemang dessutom är något som våra hjärnor behöver gör ju att vi bidrar till hållbarare människor och ett hållbarare samhälle. Alltså en ynnest och jag är så tacksam för att jag får möjlighet att jobba med detta. Det är en känsla av att ha hittat hem.

Har många grejer jag behöver uppdatera, inte minst min hemsida, men en sak i taget…!

Blir du lite nyfiken? Boka en möjlighetslunch med mig? Maila!

 

 

 

 

 

 

 

 

Share on Google+Share on LinkedInPin on PinterestTweet about this on TwitterShare on Facebook
Vargkask ger sig ut på de sju haven…

Vargkask ger sig ut på de sju haven…

Share on Google+Share on LinkedInPin on PinterestTweet about this on TwitterShare on Facebook

Så kom det plötsligt en dag då jag verkligen ville gå in i en anställning igen. Min nya arbetsgivare är 7C Group (Seven Sea…) som jag arbetat med i uppdrag det senaste året. Samtal kring närmare samarbete har pågått ett tag, så jag har också haft möjligheten att vänja mig vid tanken att “bli anställd” igen. Och samtidigt är det för mig ett faktum att det är nästan lika läskigt att bli anställd igen som det var att starta eget för drygt tio år sen…

Det kännsSailing to the sunrise bra!
Man vet ju vad man har, men inte vad man får, så att säga. Å andra sidan så köper jag ju inte precis grisen i säcken, som sagt, utan har haft tid på mig att samarbeta och “pröva” mina numera nära kollegor. Jag uppskattar dem mycket, både för att jag “får vara jag”, jag får bidra med det jag är bra på, det jag tycker är roligt och – inte minst – mer eller mindre förväntas att hela tiden utveckla mig själv både som coach, som konsult och i affärsförståelse. Jag vet att jag bidrar med bra saker, att jag har en spännande profil som kompletterar mina övriga kollegors och att jag i och med det också bidrar med andra perspektiv och ett spännande nätverk.

Även jag är ett flockdjur
Det som också tilltalar mig mycket är förstås den samlade kompetens som mina kollegor sitter på. En stor källa till lärande och andra kloka perspektiv. Det är viktigt för mig att ha kollegor som jag kan “samskapa” med och som jag får utvecklas med och av. Både för min högst personliga del, men jag ser också förutsättningarna för att skapa riktigt gott värde med våra kunder och klienter. Den kompetens som jag (och mina kunder) nu får tillgång till gör mig både stolt och förväntansfull! Det har också, det senaste året, blivit tydligt för mig att det är så viktigt för mig med kollegor, sammanhang och att få vara kreativ tillsammans. Jag kryper helt enkelt till korset och konstaterar att det nedärvda behovet av “flock” även gäller för mig – både i hemmiljö och i arbetsmiljö.

Nätverka igen?
Var det ett tag sen vi sågs? Kanske är det hög tid att vi ses för lunch och du får berätta var du är just nu, och jag på lite mer djuplodande sätt kan berätta om hur jag jobbar vidare med mina önskningar numera som “Head of Training” – även det blir en resa – på 7C Group.

Så, nu blir jag den där Pippi på de sju haven i alla fall!

Med sol,

Karin

Share on Google+Share on LinkedInPin on PinterestTweet about this on TwitterShare on Facebook

Mina klienter vill inte ha coaching

Share on Google+Share on LinkedInPin on PinterestTweet about this on TwitterShare on Facebook

CoachingEller låt oss säga så här, det är väldigt sällan mina klienter vill ha den renodlade coachingen. De vill ha chefsstöd, eller på coachingspråk; coachande handledning. Under de drygt 10 år jag arbetat med coaching, kan jag räkna på ena handens fingrar klienter som vill ha den ”rena” coachingen.

Addera en hjärna ytterligare till sin egen
Jag förstår att det är så. Många gånger är vi i villrådighetens land, eller ”jag vet inte”-landet. Det där mycket vanliga svaret som kommer på de öppna frågorna. Först. Jag vet att klienten vet, innerst inne. Men det är inte varje gång det gynnar klienten att invänta hens eget ”svar”, och ibland är det inte läge att utmana heller. Klienten kan behöva att jag ”håller i handen” istället för att ”putta utför stupet”. 😉 Många gånger vinner de på att vara lite publik, få möjlighet att se andras perspektiv, lösningar eller förhållningssätt. Det ger en möjlighet till exemplifiering, att visa en alternativ väg framåt. Därmed inte sagt att just den vägen är den väg som klienten vill, ska eller kommer att välja, men den öppnar upp och visar på en alternativ väg framåt. Enkelt, och lite kul, uttryckt adderar vi en hjärna ytterligare med unika synapser, vindlingar och erfarenheter. Dubbel ”brain power” så att säga.

Mina klienter är smarta och kloka!
De förstår att deras situation skiljer sig från det jag berättar eller exemplifierar. Det som alltid blir viktigt i sammanhangen är förstås att inte pådyvla eventuella tankar eller lösningar på klienten, och likaså verkligen skapa utrymme för reflektion och idéer kopplat till perspektiven. Det vill säga att arbeta med hur ”inputen” landar, vad som kan vara användbart och hur, och vilka andra spännande kopplingar eller associationer klienterna kan inspireras till.

De förväntar sig snarare att få perspektiven
En klient som jag ska starta upp med igen (för ett nytt coachingprogram) var väldigt tydlig med att vilja ha mina perspektiv, tankar och input för att på sätt och vis kunna ”spegla sig” med hjälp av någon annan. Det är ju fullt möjligt att fortfarande helt coacha, eftersom jag neutralt erbjuder perspektiven, men många gånger är det egentligen coachande handledning jag jobbar med. Jag tror i ärlighetens namn inte att de flesta av mina klienter är med på skillnaden, och även om de är det, så är de mer intresserade av att få ett chefsstöd än ren och skär coaching.

Vad upplever och tänker du kring mina rader? Vilka reflektioner väcker ovan hos dig?

En liten söndagsreflektion så där i all enkelhet.
/Karin

Share on Google+Share on LinkedInPin on PinterestTweet about this on TwitterShare on Facebook
Feedback – det där som är så bra och samtidigt så jobbigt

Feedback – det där som är så bra och samtidigt så jobbigt

Share on Google+Share on LinkedInPin on PinterestTweet about this on TwitterShare on Facebook

hangglidingLyssnade för några dagar sen på en poddcast med Charlotta Wikström som gäst. I intervjun delar hon med sig av sina misstag och värdet av att få feedback av chefer som “vågar” ge den. Den tuffa feedback hon fick som nybliven chef, har danat henne, gett henne insikter om sig själv och en medvetenhet kring vad hon behövde ändra och behöver tänka på för att fungera så bra som hon bara kan som chef.

I podden berättar Charlotta hur jobbigt det var att få feedbacken, hur ledsen hon hade blivit. Hon fick den från sin chef strax innan jul, och berättade att hon under hela julledigheten och nyåret var riktigt ledsen, att hon trodde att hon skulle bli uppsagd. Så blev det inte. Hon blev kvar på den arbetsplatsen i 15 år, blev en visserligen tuff men mycket uppskattad chef. I dag är hon så glad och tacksam för den chefen, och för några till på samma arbetsplats, som vågade ge henne den tuffa feedbacken. Den handlade om hennes BETEENDE, inget annat. Något hon med andra ord kunde förändra. I dag ser hon den feedbacken som en julklapp av de finare slagen, skulle jag tro. 🙂

Ja, det är svårt. Och viktigt.
Jag vet att det är svårt och att det är jobbigt att ge feedback av det korrigerande slaget, just för att det är så jobbigt att få den, ta emot den och lära av den. Samtidigt är det många gånger den enda vägen för att utvecklas, på riktigt. Det är dessutom minst lika jobbigt att ge den, och det kräver både mod och ödmjukhet att göra det. Så, den bästa och mest “bumpy” utvecklingen får du genom feedback. Så börja nu. Be om den. Ta emot den. Och ge den.

God Jul och Gott Nytt År!

/Karin

Share on Google+Share on LinkedInPin on PinterestTweet about this on TwitterShare on Facebook
Tillit och förtroende. Livsviktiga grejer.

Tillit och förtroende. Livsviktiga grejer.

Share on Google+Share on LinkedInPin on PinterestTweet about this on TwitterShare on Facebook

2Prefrontal cortex – det är där som tillit och förtroende “bor” i hjärnan. Det är också den del som kallas den “exekutiva delen” av hjärnan. Det är liksom den som “leder” övriga hjärnan. På ett förenklat sätt skulle man alltså kunna säga att det är där ledarskapet bor, både det i förhållande till oss själva, men också i förhållande till andra människor. Det är genom vår förmåga att skapa förtroende och tillit som vi “tillåts” leda andra människor.

Jag minns att jag för ungefär 20-25 år sen – som vän – ställde mig lite tveksam till an av mina vänners  dåvarande partner. Jag speglade det i förhållande till hen. Anledningen var helt enkelt att jag upplevde denne partner bete sig som en sk-tstövel, särskilt mot min vän. Jag förstår ju i dag att jag skulle adresserat det annorlunda, erbjudit speglingen och varit mer neutral. Men då hade jag inte riktigt lärt mig att hantera mina känsloreaktioner på samma sätt. Dessutom var jag ju engagerad i min vän, och blev förbannad när jag upplevde att hen blev illa behandlad, särskilt av sin partner.

“Ja, hen gör sig inte till för någon”
Nåväl, svaret jag fick på mitt ifrågasättande var: “Ja, hen gör sig inte till för någon, och det tar tid att få hens förtroende.” Men det handlar väl inte om att “göra sig till”, det handlar om hyggligt folkvett, och att man behöver utgå ifrån att bete sig schysst, anständigt. Det finns liksom ingen anledning att börja i andra änden.

I dag ser jag kanske att det också finns ännu fler argument för detta, bl a det som handlar om ledarskap. Hur bra är en person med en sån inställning på att leda sig själv? Hur bra är hen på att leda andra? Vilka förmågor att ”samutvecklas” med andra har du? Som ledare måste du utgå ifrån ett tillitsfullt förhållningssätt för att få förtroende från dina medarbetare. Förtroendet, medkänslan, integriteten – allt det hanteras i prefrontal cortex.

Andra beteenden, d v s misstro och misstänksamhet, kommer från en betydligt mer primitiv del i vår hjärna – amygdalan… Rädslans boning. Kanske hade det inte varit mer “neutralt” att spegla denne partners beteenden utifrån hjärnans exekutiva del respektive primitiva, men jag tror möjligen att mina argument hade varit tyngre och inte enbart utgått ifrån en “känsla”.

Så, en bit av min historia och en reflektion i all enkelhet.

Önskar dig fina helger!
/Karin

Share on Google+Share on LinkedInPin on PinterestTweet about this on TwitterShare on Facebook

Autentiskt ledarskap. Ja. På riktigt.

Share on Google+Share on LinkedInPin on PinterestTweet about this on TwitterShare on Facebook

Ett globalt ledarskap, som behöver helt andra saker än det vi är vana vid. Det behövs en äkthet, en autenticitet. Om du ska kunna bli en bra ledare nu och framåt, behöver du koncentrera dig på kvaliteten i dina relationer.

Hur får man kvalitet i sina relationer, då?
Genom medvetenhet om sig själv, så att man kan vara närvarande, mentalt, för någon annans räkning. Att kunna släppa sina egna behov för sina medarbetare, att lyssna med empati och medkänsla och helt utan dömanden. Nyfikenheten kring hur någon annan förhåller sig, utan att för den skull lägga sina egna värderingar på dennes perspektiv är avgörande. Att vara i kontakt med sitt ”djupare jag”, att ta sig tid och reflektera. Kort sagt att ”koppla ihop” sig med sin medarbetare, att ”bry sig” och att vilja dennes bästa – det är enda sättet att kunna bidra både till den enskildes väl och ve, till organisationens framgång och till en bättre värld. Och det finns inga genvägar, ingen ”quick-fix”. Å andra sidan är det väl värt insatsen, för det leder till något mer hållbart och bestående.

GlobalLeaderships film med Otto Scharmer från MIT beskriver det så bra, och det också med koppling till innovation och utveckling. Klicka vidare in till Vimeo. Det är värt det extra klicket!

Otto Scharmer: Leading From the Emerging Future from GlobalLeadership.TV on Vimeo.

Soliga,

Karin

Share on Google+Share on LinkedInPin on PinterestTweet about this on TwitterShare on Facebook

En bra chef

Share on Google+Share on LinkedInPin on PinterestTweet about this on TwitterShare on Facebook

kugghjulHärom veckan träffade jag en utvecklingschef på ett av Sveriges största tekniska företag. Vi hade träffats på en gemensam väns 50-årsfest för ca ett halvår sen. Jag var Toastmaster på den festen, och skrev om den roliga upplevelse som jag fick bl a tack vare denna chef i en tidigare bloggpost. Här är den, om du vill läsa.

Ibland är det bara en fröjd att träffa personer som dels så “brinner för” sitt arbete, och också genomför kloka och enkla förändringar i sin verksamhet för att skapa möjlighet för människor att ta större ansvar och leverera resultat. Jag fick följa med på rundturen i både lab och på avdelningen och – hör och häpna – jag kom faktiskt ihåg en hel del från min gamla gymnasieingenjörsutbildning när utvecklingschefen beskrev vad de olika instrumenten och verktygen gjorde, och jag tyckte det var riktigt roligt! DEN typen av entusiasm är helt ovärderlig i en organisation!

Spännande, enkla förändringar som skapar värde och stort medarbetaransvar
Inledningsvis när denna chef började hos sin arbetsgivare, upplevde han att medarbetarna, bildligt, stod i kö utanför hans rum och beklagade sig över att “det var svårt att samarbeta, och att de inte fick underlag inför sina arbetsuppgifter tillräckligt snabbt”.

Med en enkel övning + att sätta upp en stor (överskådlig) whiteboard-tavla på en strategisk plats, synliggjorde den här chefen för sina medarbetare VAR någonstans ev problem uppstod, och VEM/VILKA som var ansvarig/-a för att LÖSA de problemen. Dessutom med den kloka inställningen att en chef i en bra och välfungerande organisation inte ska behöva vara inblandad i alla medarbetares respektive samarbeten eller behöva “lägga näsan i blöt” hela tiden, utan detta ska medarbetarna i de olika grupperingarna hantera direkt med varandra.

Vad bidrar en så “enkel” förändring till?
Utöver det uppenbara; att problemen löses, bidrar det också till en delaktighet, en upplevelse kring att jag som medarbetare har kontroll och kan påverka både min situation och min möjlighet att bidra med värde. Att med hjälp av så “enkla” medel som en whiteboardtavla med röda, gula och gröna magnetpluppar också skapa en överskådlighet och med det i sin tur kunna se hur alla delarna i “organisationsorganismen” påverkar varandra är om inte genialt, så näst intill…!

Självklart upplevdes inte förändringen som positiv till en början. Det var mycket stånk, stön och gnäll (som det är och emellanåt behöver vara vid förändringar) och mer eller mindre aktivt motarbetande. Men när denne chef hade ledsnat och sa “nej, ni har rätt, det funkar inte – vi tar bort whiteboarden och slutar ha mötena”, så blev det plötsligt helt andra tongångar. Den är ju kvar.

Det – tar – tid
Förändringsarbete tar tid. Kräver tålamod, förståelse och en entusiasm som ibland är utöver det vanliga. Jag kan bara gratulera det här företaget till en mycket lyckad rekrytering. Det är så härligt att min väg korsas av dessa kloka möjliggörare!

Ser verkligen fram emot att träffa denna chef igen!

/Karin

Share on Google+Share on LinkedInPin on PinterestTweet about this on TwitterShare on Facebook