Jag har i flera tidigare blogposter (Ekonomer,  Kvartalsekonomerna… och Frank Zappas…) och uppdateringar på Vargkask-sidan på Facebook förfärat mig över det ensidigt ekonomiska perspektiv och ibland “giriga” inställning som råder i många organisationer.

Är ekonomer kanske enfaldiga…?
Läste dessutom den intressanta  artikeln “Bara humaniora kan få ekonomin på rätt väg igen” i SvD från 21 december (länk), där det hänvisas till flera olika undersökningar som gjordes både innan och efter finanskrisens början 2008. Lite iögonenfallande är att en av undersökningarna visar att just ekonomistuderande “tänker mer instrumentalt, mer sällan diskuterar kursinnehållet utanför lärosalarna, läser färre böcker vid sidan av kurslitteraturen samt besöker färre konstutställningar, konserter och teaterföreställningar än andra jämförbara studerandegrupper.” Vidare säger samma undersökning: “Ekonomistuderandes tendens att ensidigt fokusera på framtida karriärer sägs också få till resultat att de inte gör några allvarligare försök att koppla dem till andra områden, utveckla en meningsfull livsfilosofi eller ett intresse för politik eller andra länder och kulturer. Det som gör situationen så allvarlig är att utbildningen inte motverkar dessa snäva perspektiv, utan tvärtom i stället förstärker dem – det genomtränger ett curriculum som alldeles för ofta utgår från att “everything is business”.”

Flera perspektiv berikar
Kanske är jag idealistisk och naiv, men i min värld är det just förmågan att ta till sig andra perspektiv och att kunna se saker från olika infallsvinklar som är en bra beskrivning av intelligens och klokhet. Att inte ha förmågan att kunna se allt själv, tycker jag är naturligt, men att inte bjuda in andra med sin specifika kompetens att hjälpa till att se saken ur andra perspektiv är snudd på idioti. Vad är det som behövs för att vi tillsammans ska kunna skapa det goda, det möjliga och det lite mer “upplysta”? Ja, inte sjutton är det uteslutning och splittring. Det är ju bevisat om och om igen att det inte kommer att fungera i vår integrerade och komplexa värld. Jag tror det handlar om att börja titta på oss själva, se vilka styrkor och tillkortakommanden vi själva har. Bjuda in de vi ser kan komplettera oss själva och berika oss där vi själva är svagare och går bet. Det betyder att vi behöver visa både oss själva och andra en djuplodande respekt, att vilja lära oss, att våga visa våra rädslor och inse att arrogans och ignorans bara försätter oss i ytterst farliga situationer.

Alla är vi enfaldiga om vi inte bjuder in andra perspektiv
Min upplevelse är att inte enbart “ekonomer” tycker sig vara de som “förstått” allt, och nog egentligen inte behöver “input” från andra områden. Det här tycker jag kännetecknar ganska många yrkeskategorier;
- läkare som vägrar tro på att vissa sjukdomstillstånd antingen kan helt kureras eller åtminstone förbättras väsentligt med annan “medicin” än just läkemedel,
- jurister, som vägrar tro att någon annan med annan bakgrund än just juridik skulle kunna lösa ett problem (läs Erik Fors-Andrées lysande blogpost (länk) om konservativa typer och arbetsplatser…)
- ingenjörer, som är så insnöade på själva tekniken att de inte inser att det måste finnas ett behov av deras “lysande” idé, annars kommer deras grejer inte att vara någon eller något till nytta
- coacher, som är övertygade om att coaching är “the ultimate solution” till allt som handlar om utveckling.

Listan kan göras lång.

Omge dig med smartare människor än du själv
Jag menar att om vi inte ser till att olika ämnesområden och infallsvinklar integreras när olika typer av problem ska lösas, så kommer vi inte att lösa problemen – bara skjuta dem på framtiden. Om bara ekonomer och jurister får “härja fritt”, kommer egennyttan att bli det som dominerar. Drar mig också till minnes Jack Welchs uppmaning att man som ledare måste anställa de som är smartare än man själv är (länk). Det är ganska givet att man inte kan vara smartast i alla områden, så att inte komplettera sig själv med de som är smartast i åtminstone andra ämnesområden är ju rent ut sagt korkat!

Så, låt oss ta hjälp av varandra, bjud in andra perspektiv än dina egna. Öppna dina sinnen och försök genuint förstå andra – så skapar du en god grund för att andra ska lyssna till dina perspektiv och infallsvinklar också.

En riktigt god fortsättning på 2012, och du – se nu till att 2012 blir ett mer integrerat och spännande år än någonsin tidigare. Du påverkar, kom ihåg det!

Efter regn kommer sol!

/Karin