Med risk for att få hälften (drygt?) av alla i näringslivets top management på mig, vill jag kasta ur mig lite tankar. Dessa har formulerats, som så många gånger, i samtal med kloka människor i mitt nätverk.
För ett år sen, ungefär, satt jag och pratade med en god vän angående hans företags omstruktureringar och förändringsarbete som precis sjösatts. För vilken gång i ordningen hade han tappat räkningen. De senaste åren hade det blivit tydligare och tydligare för honom att ekonomerna i top management var de stora bovarna (i såväl hans arbetsgivares ledning som överallt annars…). Ni vet, de som inte varit tillräckligt nyfikna för att sträva efter att förstå organisationen - utan bara tittat på kostnaderna. De som vill "skära kostnader", snarare än öka intäkterna. De som har en horisont om ca tre månader. De som inte kan se värdet av att bygga något på lite längre sikt. De som inte anser att för att kunna utveckla en organisation, måste man också vara beredd att satsa och kanske inte få avkastning på investeringen förrän om 3-5 år (eller kanske ännu längre…). Hm.
Vi funderade över om det kanske är ekonomernas fel att vi håller på att utarma jordens tillgångar? Finanskrisen torde bero på ett antal ytterst giriga ekonomer… Listan skulle kunna göras lång. Och igen - hm. Naturligtvis är det inte så enkelt att det är ekonomerna (som om det vore en homogen grupp;-), som ensamma bär skulden för allt ont. MEN, tyvärr tror jag att ekonomer utan andra intressen, insikter och kanske i vissa fall utan empati, har fått alldeles för mycket att säga till om i styrelserummen och i företagsledningar.
Jag är övertygad om att man många gånger glömt bort att titta på vad som döljer sig bakom siffrorna i form av människor, värde på varumärke och hur kunderna uppfattar företaget..
En annan infallsvinkel jag fick häromdagen, genom ett samtal med en av mina "favorit-vardagsfilosofer", var också att i och med ekonomernas inträde i styrelserum och VD-poster, hade man börjat tumma ordentligt på kvalitetskraven för produkter. Ni vet så där att en "köp-slit-och-släng"-mentalitet lyckats etableras även i något så viktigt som sjukvården. Inte undra på att det då också blivit "okej" för vissa företag och organisationer att implementera just det synsättet även när det gäller människor. Puh!
Tekniker, beteendevetare och jurister! Förenen eder och skapa tillsammans ett mer långsiktigt tänk som en vettig och anständig motpol till ekonomernas kvartalstänk! När börjar vi?
Med sol!
/Karin
PS. Förlåt till alla ekonomer som gillar att ha ett perspektiv på sex månader (och mer!) och som odlar förmågan att se och är nyfikna på vad som döljer sig bakom siffrorna…! DS.