Prenumerera på min brevskola om feedback!

Prenumerera på min brevskola om feedback!

gb_0553Först och främst vill jag önska dig en riktigt god fortsättning på det nya året!

Så här ligger det till: Jag har gjort en brevskola om feedback. Den har ett värde av 1950 kr plus moms, men är tills vidare kostnadsfri. Brevskolan består av tio kursbrev, och ger dig alla verktyg du behöver för att både bli bättre på att ge och ta emot feedback.

Varför feedback?
Mycket forskning visar att feedback är den i särklass mest givande källan till utveckling. Om du har ambitioner kring ditt ledarskap och verkligen vill bli en bättre ledare, MÅSTE du vara bra på feedback.

Alla är vinnare
Den här tävlingen är lite speciell, eftersom den inte har några förlorare. Vinner du inte coachingprogrammet kommer brevskolan i sig att hjälpa dig bli bättre på feedback, och därmed en bättre ledare. Du får ett kursbrev var tredje/fjärde dag, med konkreta exempel, övningar och nödvändig teoretisk bakgrund. Utöver de tio kursbreven får du också min e-bok om feedback, som kan tjäna som en bra checklista inför dina framtida feedbacksamtal.

Sagt om e-boken:
”Det är en riktigt, riktigt bra bok du skrivit, oerhört användarvänlig och användbar. Jag ser den som ett utmärkt verktyg för chefer som många gånger faller i fällan att vilja skriva/näpsa för att korrigera ett oönskat beteende hos någon i tron att det ger bättre resultat att sätta någon på plats och trycka till istället för att komma med konstruktiv feedback om man nu verkligen vill att någon ska ändra sitt beteende.”

Sagt om brevkursen:
”Riktigt bra brevkurs!” – Stefan Ladhe, Målvaktstränare/-coach Tre Kronor
”Kursen är fantastisk!”
– Mihaela Olsson, Utbildare & Coach

 

Gör så här

  • Anmäl dig till brevskolan genom formuläret till höger.
  • Läs kursbreven.
  • Svara på några korta (och ganska lätta) frågor efter brevskolans slut

Vinnaren dras slumpmässigt och blir underrättad via e-post.

/Karin

Förtroende

Icke_förtroende_2Jag har av olika anledningar hamnat i funderingar kring det här med förtroende. Förtroende (och tillit som jag skrivit om tidigare) är något som tar tid att bygga upp, och det kan raseras på ett ögonblick.

Det som skrämmer mig, är hur journalister kan rasera förtroende för människor, organisationer eller annat de skriver om. Det innebär att mycket makt (för mycket?) ligger hos journalister – och med ett oetiskt hanterande blir det förstås ett förskräckligt maktmissbruk. På samma sätt som man i ledarskap har mycket makt och behöver ha en ödmjukhet inför det, har man som journalist ett oerhört stort inflytande. Insikterna kring det (om de alls finns) kan förstås hanteras på olika sätt…

Att Aftonbladet och Expressen och deras journalister har ett ytterst lågt förtroende som det är (med några få lysande undantag!) är en sak, likaså reklamfinansierade kanaler. Vad som gör mig rädd, är hur journalister inom såväl statligt finansierad radio som TV ”cut corners”, och hur de genom sin vinklade nyhetsrapportering och ”grävande journalistik” kan skada så till den milda grad. En ”vanlig dödlig” medborgare eller en schysst och bra verksamhet kan skadas rejält när reportagen blir vinklade för att ”dra läsarens ögon till sig”. Vad händer då med förtroendet?

En förskola
Min yngsta dotters förskola drabbades i våras av dåligt underbyggt arbete från en journalist på SVT. Bakgrunden var egentligen att visa vilken ”dålig affär” det är av kommunerna att bedriva förskole- och skolverksamhet i barackbyggnader, och det visades bilder från flera skolor och förskolor i vårt avlånga land. Flertalet barackskolor hade/har problem med både mögel och annat elände. Såvitt vi vet har inte vår förskola det (den är relativt nybyggd), och byggnaden är helt enligt de regler och föreskrifter som finns.

Alltså inget speciellt iögonenfallande där. MEN, för att en sån story ska ”lyfta” och för att det ska bli intressant för människor att titta, höra på och reagera, så behöver man ju ”safta till det”. Så, efter flera påtryckningar från en av förskolans föräldrar (som råkar känna journalisten i fråga…), går en pappa ut och berättar om ”barnets” upplevelser av byggnaden och förskolans verksamhet. Efter klipp i reportaget blir det till både vinklad ”sanning” och emellanåt rena lögner – i alla fall kopplat till just den här förskolan. ”Ändamålet helgar medlen” tycks de drivande föräldrarnas ursäkt ha varit. Jag tycker kanske inte att man kan resonera så. Det här reportaget drabbar både pedagoger och verksamheten i stort negativt. Dessutom är det 3-5 föräldrar som tycker så här, resterande sisådär 75-77 föräldrar tycker helt tvärtom.

Flera föräldrar oroas förstås över att de något små utrymmena kommer att påverka deras barn negativt, och har uttalat sig om sin oro (anonymt), i ”god tro” om att det ska handla om just baracker, till SVT. Att det sen vinklas för att skapa en smaskig ”story” och att tredje man drabbas på ett mycket negativt sätt, verkar inte journalisten ha några som helst dubier kring. Man måste ju legitimera de kostnader man dragit på sig för den ”grävande” journalistiken…

En av de bästa…
Vad jag skulle vilja hävda, utan att ha jättemycket egna erfarenheter från andra förskolor förstås, är att det här är en av Sveriges bästa förskolor med ett viktigaste prio; barnen. Förskolans ledning och pedagoger har en fenomenal förmåga att nyttja utrymmena på bästa sätt, och se till att 40 barn är inne  samtidigt i begränsad utsträckning. För en ledarutvecklare är det skönt att se förskolechefens engagemang för både sina pedagoger och barnen i sina reaktioner. En mycket samlad reaktion, förstås (och med all rätt!) upprörd, men schysst och reko. Kort sagt, en mycket god förebild för både sina medarbetare såväl som föräldrar. Jag hade velat skicka ut dessa föräldrar från förskolan med rumpan före – mest för att statuera exempel! Hela verksamheten bygger på stort samarbete mellan föräldrar och förskola, ett ständigt utbyte av tankar och erfarenheter. Min upplevelse är också att dialogen alltid har varit god och rak och tydlig feedback mellan pedagoger, föräldrar och ledning, vilket har gjort det möjligt att göra miljön så bra som möjligt för just BARNEN.

Det är en sak att dessa föräldrar har ”klantat sig”, vilket de tydligt bestämt sig för att inte se och förstå, men det är en helt annan sak att få se hur en journalist faktiskt inte har gjort sitt jobb ordentligt. Fördomsfullt och arrogant är det. Igen, syftet med hela inslaget var att ifrågasätta barackskolor, men det blir tyvärr sekundärt när man ser inslaget. Folk upplever det som att denna förskola är ”förskolan from hell” och kommer att göra vad de kan för att inte deras barn ska börja där. Det är så långt ifrån sanningen som det bara kan bli. Skäms, SVT!

Så, vad händer då med vårt förtroende för de ”neutralt rapporterande” journalisterna?

1) Förtroendet för den/de som ”drabbas” av den vinklade (och verkligen inte med sanningen överensstämmande) nyhetsrapporteringen kan verkligen fullständigt raseras. De drabbade kan sätta emot ytterst lite. Journalisterna har ett mycket litet intresse i att ta emot uppgifter som motsäger det som de från början ”grävt fram”. Det skulle ju dessutom kunna indikera att de inte gjort sitt jobb ordentligt från början…

2) Förtroendet för journalister i allmänhet, och de journalister som grävt fram materialet i synnerhet, får sig ordentliga törnar. Varför ska jag lyssna på just dessa reportrar? Om de så uselt framställt saker i ett sammanhang som jag själv är ”bekant” med, vad är det då som säger att de i andra sammanhang gör ”bra grejer”?

3) Förtroendet för nyheter som rapporteras blir sämre och sämre. Hur ”sant” är det egentligen? Att journalister gärna ”friserar” och vinklar historien, för att det ”gör storyn”, innebär ju att vi kanske ska be människor som ”är parter i målet” att ge sin egen ”oprovocerade” bild i ett sammanhang där journalister är bannlysta? Hm, faller på sin egen orimlighet, men det är samhällsfarligt att journalister låter oskyldiga drabbas på det sätt som sker mer eller mindre hela tiden.

Så, förtroende, tar tid och kraft att bygga upp, och kan raseras på ett ögonblick. Extra jobbigt är det när helt oskyldiga personer eller organisationer drabbas för att någon mindre nogräknad journalist måste skapa en story så att hela granskningskostnaden får legitimitet. Vem granskar journalisterna?

Parallellt med detta så är det så att jag känner flera ytterst seriösa och duktiga journalister som jag vet har hög integritet och som snarare skulle säkerställa en gång till att de verkligen har ”hela storyn” innan de agerar utifrån ”ändamålet helgar medlen”. Jag har givetvis diskuterat detta med flera av dessa journalister (som jag verkligen håller högt!), och de blir självklart förba-de över att kollegor beter sig så oetiskt. Särskilt eftersom det dessvärre också spiller över på både dem och andra seriöst arbetande journalister. Så, igen, vem ska granska de inte fullt så nogräknade i gänget?

 

En ”stilla” tanke så här i det septembergråa, när jag ”friserar” min reaktion till att vara lite mer rumsren. Allt för ”storyn”. Eller?!?

/Karin

Självreflektion – feedback till dig själv – bygger din självkänsla och självinsikt

Självreflektion – feedback till dig själv – bygger din självkänsla och självinsikt

Genom ett antal självreflekterande frågor, kan du arbeta på en större självkännedom och därmed bli mer varse dina styrkor och svagheter. Det är viktigt att aktivt fundera på hur du själv ser på dig och uppfattar dig själv. Ju bättre du identifierar dina styrkor, desto lättare blir det att ”erkänna” dina svagheter – det kanske rentav blir tillåtet för dig att inte vara bra på allt… Att bli varse hur man själv fungerar, gör det möjligt för dig att bli tydligare för dig själv, att ta ett större personligt ansvar och i och med det göra mer aktiva val.

Nedan har du några förslag på frågor du kan ställa dig själv ca 1-2 ggr per år. Ett ”bokslut” då och då gör det mer tydligt för dig att stämma av om du är på ”rätt väg”, d v s den väg du VILL vara på. Med denna tydlighet, kan du också vara tydligare gentemot din chef, dina kollegor och medarbetare kring vad du ser framför dig.

1) Vad tyckte du bäst om i din senaste arbetserfarenhet? Vad förde dig till det här jobbet? Vad får dig att stanna i den här tjänsten.
2) Vilka tycker du är dina styrkor?
3) Vilka är dina svagheter?
4) Vilka är dina personliga mål kopplat till din nuvarande roll?
5) Vilka personliga mål har du (vill du ha)?
6) Vilka är de bästa lovord du någonsin fått?
7) Vilka mest produktiva samarbeten du har haft? Varför tror du att de varit så produktiva?
8) Vilka är dina framtida växtmål, karriärmål? Vilka specifika färdigheter vill du lära dig? Vem/vilka ser du kan hjälpa dig?
9) Vad/vem mer kan tror du kan påverka dig och din utveckling på bästa sätt? Hur kan du gå vidare med det?
10) Vad mer är du nyfiken på, som har med dig själv att göra?

Ytterligare frågor du kan lägga till som du ställer dig ungefär en gång per kvartal är:

1) Vad har du gjort sen senaste kvartalsuppföljningen?
2) Vilka upptäckter har du gjort – om dig själv, om andra, om företeelser?
3) Vilka relationer har du byggt? Hur har du utökat ditt nätverk – både inom och utanför ditt företag/din organisation?

Nu är det dags att sätta upp lite mål för dig själv det kommande kvartalet, använd svaren på de tre frågorna ovan för en ny diskussion med dig själv:

1) Vad blir ditt huvudsakliga fokus framöver? Kommande mål för den närmaste 3-månadersperioden?
2) Vilka nya upptäckter/insikter planerar du att göra?
3) Vilka nya samarbeten/relationer hoppas du kunna skapa – hur vill du utvidga ditt nätverks de kommande tre månaderna?

Vill du använda mig som bollplank, och vill testa hur det är att coachas? Kul! Kontakta mig genom kontaktformuläret nedan!

/Karin

[contact-form 1 ”Contact form 1”]

 

Att sätta mål – del 4

Hej igen!

Med hjälp av ”Att sätta mål – del 1, del 2 och del 3” har du nu förhoppningsvis en bruttolista med mål och drömmar. Dessutom har du en hyggligt realistisk tidsplan kopplat till respektive mål/dröm/önskan. Nu ska vi titta närmare på dig…

4. En allmän övning för att se hur du funkar:
– Vad är det som får dig intresserad och engagerad?
– Vad är det som får dig att tappa intresset?
– Vad kan det vara som gör att du inte har ”aptiten för det dagliga”?
När du får klart för dig vad det är som får dig att tappa intresset så att du kan börja ”styra förbi dessa saker” och du istället kan rikta ditt fokus på det som får dig intresserad – då låter du energin användas till det som för dig dit du vill och dit du ska.

Kan du se ett mönster; vad skulle du vilja släppa och vad skulle du vilja rikta din uppmärksamhet mot mer utifrån ovanstående frågor? Vad kan vara ett första steg för dig? Dessa insikter hjälper dig framåt i din väg mot dina mål.

Nu tillbaka till din mållista.

5. Välj ut de 4 st 1-årsmål som du tycker är viktigast. Det är viktigt ur prioriteringssynpunkt, och det är viktigt för att du också påverkas av att nå resultat.

6. Varför är de 4 målen viktiga? Vad är det som gör att du tycker att de är viktiga? Notera dina tankar kring varför du tycker att de är viktiga. När ditt VARFÖR blir starkare blir ditt HUR lättare.
=> SYFTE är starkare än MÅL;
”Varför…” vad ska jag göra? Om det inte är värt något, varför ska du lägga tid på det? Men hittar du ditt VARFÖR, som kommer du att få styrkan, kraften och orken att nå målet. Om du vill ha ett tjusigt hus eller prestigefyllt jobb – VARFÖR vill du ha det? Vad är det som gör att du vill ha det? Ställ frågan ”Varför?” ända tills du känner att nu kommer det inga fler ”nya” svar.

 

Dags att ta en paus igen. Låt det sjunka in, dina VARFÖR. När de är starka nog, känns det inte konstigt alls att sträva efter målen. Det är plötsligt som att acceptera ett ”kall”. Hm, jag börjar nästan låta religiös – och det kanske jag är på sätt och vis. Min övertygelse är nämligen den att det finns ett SYFTE med varför just du och varför just jag är på den här planeten. Uppgiften vi har är att ta reda på det syftet, och – handen på hjärtat – vill du verkligen att NÅGON ANNAN ska komma och tala om DITT syfte? Kan du vara säker på att det blir rätt då? 😉

I nästa (och den sista) del, kommer vi att titta närmare på dig igen – så att du verkligen gör verklighet av dina mål, och lever upp till dina egna förväntningar på dig själv. För vet du, det är dina egna förväntningar som är intressanta. Om du tar DITT ANSVAR och hittar DITT SYFTE, kommer du att bli extremt tydlig i förhållande till andra. Om du märker att andras förväntningar på dig inte stämmer överens med dina, så behöver inte du försöka ”leva upp till” dem, utan istället konstatera att ju mer sann och ärlig du är mot dig själv – desto enklare blir det för andra att se hur du på bästa sätt kan bidra.

Dave Ulrich (HR-guru), beskriver i en intervju i en artikel i SvD hur fler och fler blir varse att de behöver ett SYFTE i sitt liv, hur de inte får det i sitt dagliga göromål. Vi behöver ett SYFTE – och det är DITT ANSVAR att ta reda på vilket det är…! 🙂

Hurra, du är på god väg! 🙂

/Karin

Ensidig nyhetsrapportering är så tröttsam

Journalister ska ju berätta en historia, och det är därför som de letar upp klantskallarna och de som misslyckas med sina uppdrag. Vi har sett det när det gäller jobbcoacherna som man kan fundera över om det är jobbcoaching de ägnar sig åt. Vi har sett det när det gäller säljchefer på The Phonehouse. Vi har sett det i otaliga sammanhang som media har rapporterat om. Det måste ju ha ett ”nyhetsvärde”. De som levererar bra tjänster när det gäller jobbcoaching, eller de chefer på The Phonehouse som gör ett bra jobb, har ju inget nyhetsvärde. Eller??

Personligen är jag trött på att läsa om alla klantskallar hela tiden. Ja, det är viktigt att identifiera problemen och klantskallarna och försöka ”eliminera” dem, men om vi inte får se hur det goda exemplet ser ut, d v s motsatsen, är det också lätt att tro att det inte finns några som gör ett gott jobb parallellt. Realistiskt sett borde det ju vara en och annan jobbcoach som gör ett mycket bra jobb, och realistiskt sett borde det finnas en och annan bra chef och förebild även på The Phonehouse.

Jag efterlyser de journalister som istället vinnlägger sig om att hitta de riktigt goda exemplen, för att skapa en intressant motpol till eländet. Det finns så många chefer som gör ett fantastiskt jobb ”bakom gallerierna”, och jag har många superduktiga kollegor som seriöst tar sig an arbetslösa och hjälper dem med såväl inställning och attityd som med sina konkreta handlingar (i digitalt- och pappersformat…). När får jag läsa i tidningarna eller se bra inslag på TV4-nyheterna om dem?

Vi kommer dessvärre förmodligen alltid att ha alldeles för fullt av klantskallar i alla delar av samhället, i yrken och – gud förbjude – i ledande positioner för länder, men det blir så ensidigt och trist att bara läsa om dem och inte få chansen att läsa om förebilderna och de med seriös inställning till sina medmänniskor och viljan att ta ansvar för sig själva och sin omgivning. Skulle inte någon nätversion av medierna kunna ta sig an att ”bara” rapportera om förebilderna och goda exemplen – som ett intressant alternativ till eländet och idioterna…?

En naiv önskan så här på söndagen innan sportlovet ”bryter ut”…! 🙂
/Karin

Tack, Maja!

Jag kom att tänka på hur vissa människor påverkar oss på olika sätt i vårt liv. En person som påverkat mig mycket, är min nära väninna Maja. Hon lärde mig att ta emot beröm.
För ungefär 20 år sen, gav hon mig beröm för något (minns tyvärr inte för vad…). Min förmåga att ta emot berömmet var inte speciellt välutvecklad, så hennes återkoppling på min reaktion gav mig mycket att tänka på – att jag inte bara ska avfärda det som människor ger av kärlek och omtanke. Sen dess har jag alltid tackat för det beröm jag fått, och om jag tyckt att det varit otydligt på något sätt, har jag bett att få det utvecklat och lite mer konstruktivt. Det här har visat sig vara en stor lärdom jag har mycket nytta av i mitt liv – självklart både i det professionella såväl som det privata.
Så, tack, Maja, för att du är en sån bra och ärlig nära vän!
Med sol,
Karin