Känd från radio…

Känd från radio…

IMG_2872I förra veckan var jag med i Metropol 93,8 på morgonen och pratade feedback med Bentan, Gurgin och Lisa. Det var en rolig och spännande upplevelse. Självklart blir det lite surrealistiskt, eftersom det sitter sisådär 25 000 personer och lyssnar, medan vi i studion “bara” är fem personer.

Hursomhelst, när jag  fick frågan via mail blev jag förstås först smickrad och glad. Roligt att jag “brutit” igenom någon slags brus! I nästa sekund; hjälp! Vad ska jag säga? Nu är det “upp till bevis”, nu kan jag inte bara “snacka” längre, utan nu behöver jag plötsligt försöka “leva som jag lär”… Att få möjligheten att prata i radio är ju förstås alldeles lysande för den som verkligen genuint tror på det hon gör…! Tänk att få möjlighet att sprida den “goda feedbacken”, den som leder till utveckling, bättre samarbete och bättre relationer. Underbart! Jag hoppas att det lyste igenom i sändningen. Här är länken till den; http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/381577?programid=2842,
och mitt medverkande startar ca 1 timme in i sändningen.

Feedback
Jag ska väl försöka leva som jag lär, d v s ge programledarna lite feedback, så “here goes”:

1) Ni, Bentan, Gurgin, Lisa och Nic – gemensamt – fick mig att känna mig så välkommen. Bemötande är något som långt ifrån alla behärskar, så stor eloge till er för det. Jag tror att när ni får era gäster att känna sig så bekväma, blir det ett mycket bättre samtal än det skulle bli annars! 🙂

2) Ni blandar humor, allvar och bra musik på ett skönt sätt, och eftersom jag är mycket för att “leka till lärande”, så tror jag mycket på er mix…!

3) Det ÄR modigt att vara så transparenta som ni är i ert program, och särskilt kopplat till det ämnet vi pratade om. Långt ifrån alla lyssnare (bevisligen!) är bekväma med det, men det ger en äkthet och autenticitet till programmet som mitt i allt “skratt och bus” gör att ni inspirerar många.

Som jag också nämnde i programmet, tror jag att vi kan jobba mycket på vår förmåga att TA EMOT feedback. Det är där de ”stora landvinningarna” finns, och det gör det också mycket mer möjligt att ta ett stort ansvar för vår egen utveckling. Det är MITT ansvar att JAG utvecklas, på samma sätt som det är DITT ansvar att DU utvecklas. Genom att ta det initiativet och själv BE OM feedback när vi känner behov av den och när vi känner att vi orkar, får vi också en större möjlighet att påverka vår egen utveckling och att vi är så mottagliga vi kan vara.

Så, tack igen för att jag fick möjlighet att sprida mina tankar kring feedback!

Med sol!
/Karin

Magkänslan – en hjälp, inte en ”stjälp”

Magkänslan – en hjälp, inte en ”stjälp”

Varför är det så många som är rädda för magkänsla? Jag vet att diskussionerna har gått varma på HR Sverige och att det även diskuterades på #HR Unconf, och då särskilt i samband med rekrytering. Jag är inte rädd för magkänsla… längre! I själva verket är den en av mina största tillgångar. Men gissa om jag har varit rädd för den och har gått emot den ett antal gånger?! Inte med de bästa av resultat, om vi säger så.

 

För att kunna föra dialoger/diskussioner kring magkänsla, kanske vi behöver utröna lite närmare vad det faktiskt är, så att vi inte har olika definitioner. Då är det ju lätt att tala förbi varandra. I min (och Wikipedias) värld är magkänsla och intuition ungefär samma sak. Enligt Wikipedia har intuition följande beskrivning;

”Intuition kommer från latinets intueri, som betyder åskåda, se på eller betrakta. Intuition är förmågan att bilda en omedelbar uppfattning eller göra en omedelbar bedömning utan att (medvetet) ha tillgång till alla fakta, och ställs ofta i motsats till att resonera och förstå logiskt.”

 

Intuition/magkänsla – uppbyggnad

Intuitionen är något vi bygger på redan i fosterstadiet, från våra första år och framåt i livet. Det är en slags erfarenhetsbank som vi kan ställa frågor till. Det är inte alltid vi har all tid i världen att analysera och söka mer information för att kunna fatta välgrundade ”logiska” beslut, utan vi måste ibland fatta ett snabbt beslut. Då är magkänslan en bra kompass, en indikator. I ytterligare andra sammanhang har vi en ”gnagande känsla” av att det är något som inte stämmer, magen gör sig påmind…

 

När jag fattat beslut i strid med min magkänsla

Vid samtliga tillfällen jag fattat beslut EMOT min magkänsla, där jag istället resonerat mig fram med logik, har jag – efter att beslutet är fattat – i slutänden alltid landat in i beviset för att min magkänsla hade rätt! Faktum är att min magkänsla förmodligen har bättre kontakt med min djupaste värderingar, min ”känsla”, än mitt logiska intellekt har. Dessutom har jag ju inte alla erfarenheter i färskt (medvetet) minne, men någonstans finns minnet/erfarenheten att ta hjälp av. Sedan dessa tillfällen där jag gått emot min första spontana magkänsla, som jag lärt mig massvis av, har jag nu bestämt mig för att alltid ”lyssna på magen”. Det betyder att jag väljer att ta fram känslan i ljuset, bolla tankarna kring den, både med mig själv och med andra. I rekryteringssammanhang låter jag ALLTID någon (minst en!) komma in med en ”second opinion”. Allt för att försöka utröna VARFÖR det känns så rätt, eller VARFÖR det känns så fel, och – dessutom – fylla på min erfarenhetsbank ytterligare, om jag kan.

 

En chef som anställer någon MOT sin magkänsla skaffar sig problem!

Jag skulle vilja sticka ut hakan och säga att om man som chef anställer någon tvärtemot vad ens magkänsla säger, då skaffar man sig problem!

Tänk dig följande scenario:

Hela rekryteringsprocessen ”by the book”;

– bra och genomarbetad kravprofil som är kopplad till företagets behov både nu och framåt

– kompetensbaserade intervjuer med bra och fördjupande frågor, och självklart med så många konkreta exempel det bara går…

– man gör sin priolista utifrån vem man helst vill ha i fallande ordning

– man tar referenser på 1:an och 2:an (och kanske även 3:an??)

– man kanske t o m skaffar sig ännu mer input via ett personlighetstest (där man får en ursäkt att föra uppföljningsintervjun till ett ytterligare djup) innan referenserna…

…och längs hela vägen har man en gnagande känsla av att det är ”något som inte stämmer”. Jag vet att det finns referenspersoner som inte tycks ha några skrupler och ”ljuga rakt ut”, så det är inte säkert att referenserna ger den input som man skulle behöva i det läget. Att då inte försöka vidare utröna vad det handlar om, kanske t o m ställa frågan rakt ut till kandidaten, är att göra sig själv och sin organisation en björntjänst. Och allt det för att man ”inte ska gå på sin magkänsla” när man rekryterar…! OBS! Jag tycker inte att man ska göra ”antingen eller”, jag lever med en uppfattning om att man kan göra ”både och”. Eftersom jag vet att det är så många som är just rädda för ”magkänslo”-beslut, så vore jag ju korkad om jag ”bara” använde magkänslan. Det är lite svårare bevisläge att enbart använda den…!

 

När någon anställs ”mot bättre vetande”, då…

Om man nu, mot förmodan, anställer någon ”mot bättre vetande” (läs ”magkänsla”), så kommer man, vare sig man vill eller inte, att ”omedvetet leta efter” att få bekräftelse på det som man haft ”på känn”. Det betyder i sin tur att om det är en ”klok, bra och intuitiv (!) chef med god självkännedom”, så finns risk att en h*n anställer en ”strulputte”. Om det istället är en chef som har dålig självkännedom och agerar med rädsla och manipulation, och h*n blir övertygad att gå emot sin ”magkänsla”, så kommer den nya medarbetaren kanske både känna sig lurad och heller inte varken kunna eller vilja bidra med det som denne anställts för.

 

Alltså, att lyssna på sin magkänsla, att ta den på allvar, och också låta den ha sin plats i rekryteringsprocessen är smart. Låt den vara ytterligare en input, för ju fler infallsvinklar du har på kandidaten, desto bättre!

 

Lev väl så är magkänslan du får; ”gött”!

/Karin

Gensvar

Inspirerad av Lasse Frisks senaste blogpost ”Bekräftelse och gensvar”, vill jag skriva några ord om det.

 

Lasse, via sin mentor Lena Börjeson, tar upp ordet ”gensvar” som en bra beskrivning för en god lyssnare. Visst är det så, för när vi beskriver en bra lyssnare, så gör vi det med ord som; öppenhet, närvaro, respekt, ärlighet m fl. Ordet gensvar blir liksom den sammanlagda beskrivningen när man tillämpar öppenheten, närvaron, respekten och ärligheten.

 

Gensvarets bekräftande funktion är enormt viktig för människor. Vi har alla ett behov att tillhöra, att någon annan visar att vi är viktiga. På samma gång bidrar också gensvaret (och dess accepterande funktion) till att vi är mer öppna för att ta till oss nya saker och infallsvinklar. Att andras reflektioner kring det vi bidrar med och våra åsikter bidrar till lärande och växt istället för att vi stänger ute och blockerar.

 

Tack, Lasse, för att du uppmärksammade mig på ordet GENSVAR! Nu skickar jag lite bekräftande gensvar till dig! 🙂

/Karin

Tester – kan både hjälpa och stjälpa

I samband med mitt yrkesutövande har jag kommit i kontakt med – och gör fortfarande – flertalet arbetspsykologiska tester. Jag är till att börja med utbildad beteendevetare, och fick redan genom min utbildning möjligheten att både pröva och lära mig mer om tester och hur de kunde användas och vad de mätte. Det var förstås mycket spännande att som 22-åring få veta ”hur man är”… Min uppfattning kring tester är lite mer ”mogen” nu…! Jag har också genom åren certifierat mig i ett antal olika testinstrument – både på eget initiativ såväl som på initiativ av det företag jag vid tillfället arbetat på. Jag vinnlägger mig fortfarande att utbilda mig i olika typer av tester – både för att jag själv vill, och emellanåt för att den kund jag arbetar med använder ett visst test. Jag känner mig emellanåt ytterst kluven till tester av flera olika skäl.

 

Vad är bra med tester och testanvändning?
Vad som är bra och bidrar till goda saker i en grupp och organisation, är att testerna kan hjälpa till att skapa en gemensam grund att stå på, ett gemensamt språk och något att relatera till kring varför samarbetet antingen fungerar bra eller mindre bra. Man kan få hjälp i att hitta varandras sätt att betrakta världen och utifrån det skapa möjligheter att bättre förstå varandra. Likaså kan ett seriöst och bra hanterat testresultat ge ytterligare bra input i en persons personliga utveckling och/eller för rekryterare i urvalssammanhang.

 

En mycket bra erfarenhet jag fick, var när jag själv skulle certifiera mig på testet MBTI (Myers Briggs Type Indicator – ett av de absolut mest välkända och mest använda testerna på marknaden). Utbildaren på Psykologiförlaget/Assessio jag hade, Björn Hansson, var mycket bra. Jag rekommenderar honom varmt i allt som har med utveckling och utvärdering/urval att göra. Hela utbildningen var mycket bra, grundlig och seriös. Björn tryckte på hur viktigt bemötandet av de testade är, och hur viktigt det var att lägga tid på att verkligen arbeta igenom materialet tillsammans med den testade. Det var också det som verkligen etsade sig i mitt minne; skillnaden mellan att validera och att återkoppla. Distinktionen har sedan dess varit min ledstjärna i min hantering av testresultat och testpersoner. Återkoppla betyder numera för mig att jag berättar för dig ”hur du är”. Validera betyder istället att vi tillsammans utvärderar testresultatet; jag berättar för dig vad testresultatet säger och vi letar tillsammans fram situationer där den sidan hos dig är framträdande respektive kanske inte så framträdande. Allt för att det här testet ska ge dig en så verklig bild av dig själv som möjligt – och för att jag ska kunna ”hänga upp” testresultatet på något verkligt.

 

Distinktionen passar också väl in med min uppfattning om att jag inte tror att jag kan ”servera dig sanningen om dig själv”, varken i det dagliga livet eller baserat på ett test som tagit dig 20-60 minuter att fylla i. Dessutom är jag övertygad om att du, trots vad testet indikerar, kan välja att inte vara på ett visst sätt också – det är liksom det som skiljer oss från djuren… Vi går inte bara på instinkt (fastän man kan tro det ibland…;-), utan vi kan också aktivt tänka igenom och välja andra tillvägagångssätt eller handlanden.

 

Jag har också kommit i kontakt med andra ytterst seriösa testanvändare. Duktiga, engagerade, kunniga och ”genomborrande” personer som verkligen vinnlagt sig om att både de såväl som jag (i egenskap av testperson) har fått ut det som behövs och som ger utvecklingsunderlag från testet/-erna. Dessa har oftast varit psykologer/beteendevetare som arbetar med organisations-/ledarutveckling och/eller urvalsprocesser. De har också många gånger varit certifierade på ett flertal tester som kompletterar varandra, så att det finns mer kompetens och erfarenhet kring testanvändande och hantering av testpersoner i sig. Dessa testanvändares inställning är också att testerna inte på något sätt är ”allenarådande” och färdiga ”sanningar” om den testade, utan att det finns så mycket mer att finna. I samtalet med den testade hittar de och kommer fram till beteenden och situationer där egenskapen (styrkan/svagheten) visar sig, eller situationer och beteenden där den inte gjort sig gällande. Det är lysande och alldeles fantastiskt att få det med sig det i sin egen personliga utveckling! Att få hjälp att bli uppmärksam på hur man kan använda sig själv och bygga vidare på sina styrkor och hantera sina svagheter – perfekt!

 

När är det inte fullt så bra med tester och testanvändning?
Vad jag dessvärre också upplevt genom åren är mycket oseriös och respektlös hantering av testresultat och -personer. Både för att jag själv ”utsatts för det” – och också genom att jag fått berättat för mig hur andra har behandlats och hanterats i testsammanhang. Ofta är det i rekryteringsprocesser som många först kommer i kontakt med tester. Där har testerna många gånger fått alltför stor betydelse, och det utan att det skett en validering eller återkoppling av testresultatet. När det saknas, har ju inte heller testpersonen fått veta hur testresultatet har använts eller hanterats. Det torde dessutom rimma ganska illa med PUL (Personuppgiftslagen), men det överlåter jag till lämplig jurist att uttala sig om… Jag har också upplevt att vissa företag (inte alla!) som tillhandahåller testinstrumenten, ställer alltför låga krav på vem/vilka som ska hantera och använda instrumenten, varför ett oseriöst hanterande kan bli större än nödvändigt.

 

För ett antal år sen råkade jag ut för en riktigt skrämmande dålig testanvändare, i en rekryteringsprocess för en HR-chefstjänst. Testanvändaren i det fallet var en gammal avdankad säljchef som alltför lättvindigt gav mig testformuläret och bad mig fylla i det – utan vidare instruktioner. OBS! Jag säger INTE att tidigare position och erfarenhet i sig behöver betyda att man är en bra eller dålig testanvändare, men just i det här fallet var han inte ens intresserad av vad det var han utsatte kandidaterna för. Min fördom säger mig att det hade med hans bakgrund att göra – han var en typisk ”väskdängare” med mycket små öron (bra rekryterare… inte!). Testet jag skulle göra råkade dessutom vara ett test jag själv var certifierad i, varför jag informerade honom om det. När det var dags för återkoppling (!), så säger han att jag – eftersom jag själv är certifierad på testet – ”väl inte behöver någon återkoppling”? Eh… Mitt svar blev att jag ville ha ett ”återkopplingssamtal”, eftersom jag ansåg det ytterst viktigt att se hur deras tolkningar av testresultatet var (allrahelst eftersom de tydligen inte var intresserade av att tillsammans med mig ”validera” resultatet…!). Det slutade med att jag hoppade av rekryteringsprocessen eftersom jag inte ville befatta mig med en så usel och oseriös yrkesutövare längre än nödvändigt.

 

Emellanåt när jag kommit i kontakt med tester i grupputvecklingssammanhang, har jag flera gånger upplevt att  testresultatet blir ”sanningen”. De kan lätt bli en självuppfyllande profetia som många gömmer sig bakom; ”Ja, men jag har ju den profilen, så då måste ju jag göra si eller så”, eller ”Ja, men nu är ju jag enligt testet så här, så då är det inte så konstigt att det blir så här”. De tar helt enkelt testet som en ursäkt till att antingen bete sig på ett visst sätt, eller – ännu värre – en ursäkt till att inte förändra ett beteende som skapar problem. Många gånger kan man skratta igenkännande åt vissa sidor man själv har eller andra har enligt testet. Bra, skratt river murar och så, men det är när vi ”sorterar in” oss själva och andra i fack som det kan bli farligt och inskränkt. Jag tror att det går att stävja detta, genom att både jobba igenom testresultatet, men också genom att man som testare kan uppmana de testade att ifrågasätta och hitta sammanhang som både bekräftar och som motsäger testresultatet.

 

Hur kan vi testanvändare bidra till att testerna oftare blir goda bidrag i utvecklings- och rekryteringssammanhang?
Jag tycker att vi som testanvändare, ska vinnlägga oss om att:
– konstant utveckla oss själva i verktyget/-n
– utbyta tankar med andra testanvändare
– ifrågasätta verktyget/-n och lära oss dess styrkor och eventuella svagheter
– lära oss fler verktyg – för att kunna se likheter och olikheter och därmed hur de kan komplettera varandra, samt att slutligen
– vara försiktigt skeptiska kring resultaten vi får från dem; vi människor är lite mer mångfacetterade än ett testresultat!

 

Att också komma ihåg att den/de vi testar faktiskt har lagt tid på att genomföra testet, så den/de är i sin fulla rätt att få ett valideringssamtal! Dessutom är det med hjälp av valideringssamtalet vi också kan få exempel på personens ”verkliga” beteende och kunna göra kopplingar till en eventuell anställning (om det är i urvalssammanhang du gör testet). Det är ju så vi kan försöka förutsätta hur personen kan komma att agera ”på riktigt”, och hur personen kan tänkas fungera med sina framtida arbetskamrater.

 

Vad kan du som testperson göra för att få ut så mycket som möjligt från de test du genomför?
Är du en person som genomfört ett test, ska du komma ihåg att du är i din fulla rätt att få ett valideringssamtal (eller åtminstone återkoppling!), så att du får ”valuta för tiden”. Rätt hanterat, är det ett ypperligt underlag för dig och din personliga utveckling (fastän testet enbart har använts i urvalssammanhang). Du kan:
– bli än mer på det klara vad som är ”din grej”
– tydliggöra vilka styrkor du kan fortsätta att förstärka
– få insikt kring vilka svagheter du bör vara uppmärksam på, och
– få feedback på hur du kan tänkas uppfattas av andra människor.

Du har ett ansvar för att hela tiden försöka förbättra och utveckla dig, så ta tillfället i akt när du kan få bra och konstruktiv feedback. Har du gjort testet i ett personligt eller grupputvecklingssammanhang, förutsätter jag att du får någon form av återkoppling på det test du genomfört, eftersom det är hela tanken med att använda testet där…!

 

Vad är dina erfarenheter av tester?

 

I morgon drar terminen igång igen – tänk att man fortfarande lever utifrån ”terminer”…! Hm, skolan satte stora avtryck – på gott och ont…;-)

Ha’ en riktigt bra dag!
/Karin

Att våga gå utanför sin egen bekvämlighetszon

Jag har under min karriär som konsult och coach, haft förmånen att vid ett flertal tillfällen få rekrytera för kunders räkning. Utöver att det är oerhört spännande att träffa nya spännande människor, är det så roligt att få hjälpa duktiga företag att bli ännu mer professionella i det härad som en HR-funktion normalt sett hanterar (eller ska hantera…). Det är förstås roligt att få möjlighet att dela med mig av mina kunskaper och erfarenheter, men det är nästan ännu roligare att uppleva chefer och medarbetare gå utanför sin bekväma zon och i rekryteringarna leta efter de kandidater som kompletterar gruppen, snarare än speglar den. Tro mig, jag har varit med om det rakt motsatta också…

Till en av grupperna där jag hjälpte till med djupintervjuer och referenser, hade man turen att ha riktigt många bra kandidater – riktiga pärlor, flera av dem. I sluttampen blev det riktigt intressant, för att de två kandidater som var kvar till slutet var så oerhört bra, båda två, och på helt olika sätt. Chefen i det här sammanhanget var lugn och trygg, och ville verkligen ha med sina befintliga medarbetare ”på tåget”. Att då, i sista samtalet kring kandidaterna, få höra argument för respektive kandidat från medarbetarna, med varför de skulle välja den ena och varför de skulle välja den andra – på en bra analytisk och också empatisk nivå, var bara det otroligt givande. Att dessutom avslutningsvis höra dem konstatera hur valet av den som är mest olik dem såväl personligt som erfarenhetsmässigt kändes som det bästa, var förstås alldeles fantastiskt!

Deras samtal kring hur den som kompletterar dem förvisso kanske skulle komma att innebära mer olika åsikter, men också hur mycket de skulle kunna lära varandra i såväl arbete som inställning, kändes genuint, tryggt och verkligen framåtriktat, utvecklande. Ja, det torde vara ganska lätt att förstå att det var som ljuv musik för en team- och ledarutvecklare som jag själv! De var inte rädda för de meningsskiljaktigheter som med stor sannolikhet skulle uppstå, de snarare eftersträvade den. En sådan grupp kännetecknas av samhörighet, trygghet och kreativitet.

Jag känner mig lyckligt lottad som får möjlighet att träffa dessa kloka, spännande och modiga människor i mitt arbete.

Det känns som om solen kämpar sig fram idag – en hel del blått på himlen!
/Karin

Intervjuer – möten

Jag har under denna vecka ägnat mig mycket åt rekrytering, och framförallt intervjuer. Det är något speciellt med att träffa nya människor. Min ambition är alltid att få den sökande att känna sig så bekväm det bara går i intervjun, eftersom jag vet att jag får se mer av hans/hennes ”riktiga” jag då. Det är ofta den feedback jag också får, att den sökande känt sig bekväm och att de fått ett bra intryck av företaget jag representerar och en ”skön känsla”.

 

Jag inser att det, naturligtvis, inte är enbart min förtjänst, men jag försöker verkligen vinnlägga mig om att skapa en bra stämning. Förutsättningen för att den sökande ska kunna göra sig själv rättvisa blir större, och också att han/hon ”avslöjar sig” i de delar som är mindre fördelaktiga.

 

Sedan jag själv utbildade mig till coach, har min förmåga att ”borra” blivit bättre och jag är mer avslappnad i mitt förhållningssätt till den sökande, jag lyssnar väsentligt mycket bättre och jag är mer medveten om mina eventuella fördomar. Fastän jag inte direkt marknadsför mina rekryterande förmågor, tackar jag min lyckliga stjärna för att jag med jämna mellanrum får möjlighet att arbeta med detta roliga område och därmed åtnjuta ynnesten att få möta nya människor.

 

Med hopp om en riktigt solig helg!
/Karin