Vargkask ger sig ut på de sju haven…

Vargkask ger sig ut på de sju haven…

Så kom det plötsligt en dag då jag verkligen ville gå in i en anställning igen. Min nya arbetsgivare är 7C Group (Seven Sea…) som jag arbetat med i uppdrag det senaste året. Samtal kring närmare samarbete har pågått ett tag, så jag har också haft möjligheten att vänja mig vid tanken att “bli anställd” igen. Och samtidigt är det för mig ett faktum att det är nästan lika läskigt att bli anställd igen som det var att starta eget för drygt tio år sen…

Det kännsSailing to the sunrise bra!
Man vet ju vad man har, men inte vad man får, så att säga. Å andra sidan så köper jag ju inte precis grisen i säcken, som sagt, utan har haft tid på mig att samarbeta och “pröva” mina numera nära kollegor. Jag uppskattar dem mycket, både för att jag “får vara jag”, jag får bidra med det jag är bra på, det jag tycker är roligt och – inte minst – mer eller mindre förväntas att hela tiden utveckla mig själv både som coach, som konsult och i affärsförståelse. Jag vet att jag bidrar med bra saker, att jag har en spännande profil som kompletterar mina övriga kollegors och att jag i och med det också bidrar med andra perspektiv och ett spännande nätverk.

Även jag är ett flockdjur
Det som också tilltalar mig mycket är förstås den samlade kompetens som mina kollegor sitter på. En stor källa till lärande och andra kloka perspektiv. Det är viktigt för mig att ha kollegor som jag kan “samskapa” med och som jag får utvecklas med och av. Både för min högst personliga del, men jag ser också förutsättningarna för att skapa riktigt gott värde med våra kunder och klienter. Den kompetens som jag (och mina kunder) nu får tillgång till gör mig både stolt och förväntansfull! Det har också, det senaste året, blivit tydligt för mig att det är så viktigt för mig med kollegor, sammanhang och att få vara kreativ tillsammans. Jag kryper helt enkelt till korset och konstaterar att det nedärvda behovet av “flock” även gäller för mig – både i hemmiljö och i arbetsmiljö.

Nätverka igen?
Var det ett tag sen vi sågs? Kanske är det hög tid att vi ses för lunch och du får berätta var du är just nu, och jag på lite mer djuplodande sätt kan berätta om hur jag jobbar vidare med mina önskningar numera som “Head of Training” – även det blir en resa – på 7C Group.

Så, nu blir jag den där Pippi på de sju haven i alla fall!

Med sol,

Karin

Tillit och förtroende. Livsviktiga grejer.

Tillit och förtroende. Livsviktiga grejer.

2Prefrontal cortex – det är där som tillit och förtroende “bor” i hjärnan. Det är också den del som kallas den “exekutiva delen” av hjärnan. Det är liksom den som “leder” övriga hjärnan. På ett förenklat sätt skulle man alltså kunna säga att det är där ledarskapet bor, både det i förhållande till oss själva, men också i förhållande till andra människor. Det är genom vår förmåga att skapa förtroende och tillit som vi “tillåts” leda andra människor.

Jag minns att jag för ungefär 20-25 år sen – som vän – ställde mig lite tveksam till an av mina vänners  dåvarande partner. Jag speglade det i förhållande till hen. Anledningen var helt enkelt att jag upplevde denne partner bete sig som en sk-tstövel, särskilt mot min vän. Jag förstår ju i dag att jag skulle adresserat det annorlunda, erbjudit speglingen och varit mer neutral. Men då hade jag inte riktigt lärt mig att hantera mina känsloreaktioner på samma sätt. Dessutom var jag ju engagerad i min vän, och blev förbannad när jag upplevde att hen blev illa behandlad, särskilt av sin partner.

“Ja, hen gör sig inte till för någon”
Nåväl, svaret jag fick på mitt ifrågasättande var: “Ja, hen gör sig inte till för någon, och det tar tid att få hens förtroende.” Men det handlar väl inte om att “göra sig till”, det handlar om hyggligt folkvett, och att man behöver utgå ifrån att bete sig schysst, anständigt. Det finns liksom ingen anledning att börja i andra änden.

I dag ser jag kanske att det också finns ännu fler argument för detta, bl a det som handlar om ledarskap. Hur bra är en person med en sån inställning på att leda sig själv? Hur bra är hen på att leda andra? Vilka förmågor att ”samutvecklas” med andra har du? Som ledare måste du utgå ifrån ett tillitsfullt förhållningssätt för att få förtroende från dina medarbetare. Förtroendet, medkänslan, integriteten – allt det hanteras i prefrontal cortex.

Andra beteenden, d v s misstro och misstänksamhet, kommer från en betydligt mer primitiv del i vår hjärna – amygdalan… Rädslans boning. Kanske hade det inte varit mer “neutralt” att spegla denne partners beteenden utifrån hjärnans exekutiva del respektive primitiva, men jag tror möjligen att mina argument hade varit tyngre och inte enbart utgått ifrån en “känsla”.

Så, en bit av min historia och en reflektion i all enkelhet.

Önskar dig fina helger!
/Karin

En bra chef

kugghjulHärom veckan träffade jag en utvecklingschef på ett av Sveriges största tekniska företag. Vi hade träffats på en gemensam väns 50-årsfest för ca ett halvår sen. Jag var Toastmaster på den festen, och skrev om den roliga upplevelse som jag fick bl a tack vare denna chef i en tidigare bloggpost. Här är den, om du vill läsa.

Ibland är det bara en fröjd att träffa personer som dels så “brinner för” sitt arbete, och också genomför kloka och enkla förändringar i sin verksamhet för att skapa möjlighet för människor att ta större ansvar och leverera resultat. Jag fick följa med på rundturen i både lab och på avdelningen och – hör och häpna – jag kom faktiskt ihåg en hel del från min gamla gymnasieingenjörsutbildning när utvecklingschefen beskrev vad de olika instrumenten och verktygen gjorde, och jag tyckte det var riktigt roligt! DEN typen av entusiasm är helt ovärderlig i en organisation!

Spännande, enkla förändringar som skapar värde och stort medarbetaransvar
Inledningsvis när denna chef började hos sin arbetsgivare, upplevde han att medarbetarna, bildligt, stod i kö utanför hans rum och beklagade sig över att “det var svårt att samarbeta, och att de inte fick underlag inför sina arbetsuppgifter tillräckligt snabbt”.

Med en enkel övning + att sätta upp en stor (överskådlig) whiteboard-tavla på en strategisk plats, synliggjorde den här chefen för sina medarbetare VAR någonstans ev problem uppstod, och VEM/VILKA som var ansvarig/-a för att LÖSA de problemen. Dessutom med den kloka inställningen att en chef i en bra och välfungerande organisation inte ska behöva vara inblandad i alla medarbetares respektive samarbeten eller behöva “lägga näsan i blöt” hela tiden, utan detta ska medarbetarna i de olika grupperingarna hantera direkt med varandra.

Vad bidrar en så “enkel” förändring till?
Utöver det uppenbara; att problemen löses, bidrar det också till en delaktighet, en upplevelse kring att jag som medarbetare har kontroll och kan påverka både min situation och min möjlighet att bidra med värde. Att med hjälp av så “enkla” medel som en whiteboardtavla med röda, gula och gröna magnetpluppar också skapa en överskådlighet och med det i sin tur kunna se hur alla delarna i “organisationsorganismen” påverkar varandra är om inte genialt, så näst intill…!

Självklart upplevdes inte förändringen som positiv till en början. Det var mycket stånk, stön och gnäll (som det är och emellanåt behöver vara vid förändringar) och mer eller mindre aktivt motarbetande. Men när denne chef hade ledsnat och sa “nej, ni har rätt, det funkar inte – vi tar bort whiteboarden och slutar ha mötena”, så blev det plötsligt helt andra tongångar. Den är ju kvar.

Det – tar – tid
Förändringsarbete tar tid. Kräver tålamod, förståelse och en entusiasm som ibland är utöver det vanliga. Jag kan bara gratulera det här företaget till en mycket lyckad rekrytering. Det är så härligt att min väg korsas av dessa kloka möjliggörare!

Ser verkligen fram emot att träffa denna chef igen!

/Karin

Gör alltid en ”sanity check”!

Speech Bubble - QuestionsInnan du ger någon feedback, ställ dig följande frågor:
1) Är feedbacken nödvändig?
2) Har jag funderat igenom den tillräckligt?
3) Är den möjlig att förmedla?
4) Kommer den att stärka mottagaren?
5) Är den omtänksam och genuin?

Om du svarar nej på någon av frågorna – fundera varför du inte kan svara ja på den:
– Varför ödsla tid på något som inte är nödvändigt? Det kommer bara att förstöra er relation.
– Kanske behöver du fundera en vända till och göra den mer tydlig, konkret?
– VARFÖR behöver du ge den, vad ska den leda till?
– Om den är svår att förmedla, hur skulle du kunna omformulera den?
– Om du inte tror att den stärker i första steget – vad är det du vill åstadkomma med den? Kom ihåg att du också känslomässigt kan visa att du ”bryr dig”: Försök att tänka på/mentalt adressera det du tycker om hos din mottagare. När du gör det, visar du tilltro till din mottagare och möjligheten att ta emot feedbacken för mottagaren ökar avsevärt. Läs bloggpost av Daniel Goleman om hur vi med våra känslor påverkar vår mottagare här, eller artikeln i HBR här.
– Om den inte är omtänksam och genuin. GE DEN INTE!

Med sol!
/Karin

Påsk

150408_påskDetta är verkligen en helg i kontemplationens tecken. Jag har umgåtts med vänner, släkt och några dagar i enbart närmaste familjens sällskap. God mat, god dryck, träning och mycket tid till eftertanke. Skönt.

Just nu befinner jag mig i ett gynnsamt sammanhang. Jag har flera bra, och några alldeles nya samarbetspartners. Mitt nätverk har det senaste året berikats med riktigt bra personer – både på ett privat/personligt plan och professionellt plan. En viktig byggsten i form av #Ledarkanalen håller också på att ta form tillsammans med min kollega, Ninni Udén, där vi samtalar med spännande personer utifrån deras perspektiv på ledarskap. Det är lustfyllt, roligt och engagerande!

Mina kollegor på Vision Takeoff och jag har äntligen kommit igång med våra samarbeten. Deras professionalitet, humor och mod sporrar mig. Våra gemensamma områden kring kultur och feedback är så roliga att djupdyka i när det får nytt liv och nya injektioner och bidrar till nya perspektiv. Ytterligare spännande samarbeten som handlar om förändringsledning passar mig som hand i handske och jag inser vilken ynnest det är att få samarbeta med “fullblodsproffs” inom vars och ens respektive specialområde.

Tacksam!

Ha’ en fin vårvecka!

/Karin

Samarbete som saboteras av avundsjuka

commitment2Läser igen Susan Wheelans bok “Att skapa effektiva team” om att för att nå riktigt framgångsrika team, finns det ett antal områden man bör arbeta medvetet och aktivt med. Ett av dem är att vi behöver belöna teamets prestationer och arbete framför de individuella prestationerna. Hon tydliggör också att den typen av belöningar måste utarbetas mycket noggrant, eftersom det finns risk för att belöning av ett team i en organisation kan skapa avundsjuka och rivalitet mellan olika team. Då kommer prestationerna i det “belönade” teamet att hämmas, eftersom ett team ofta är beroende av samarbete med andra team.

När avundsjukan vill att andra misslyckas
Ett team jag arbetade med för ett några år sedan råkade ut för precis detta. De hade lyckats skapa ett mycket bra samarbete/teamarbete sinsemellan, och var fullt redo att arbeta vidare ut i organisationen och aktivt “bjuda in”, se hur de kunde bidra – allt för att HELA organisationen skulle bli bättre fungerande. De var fullt medvetens om att deras framgång inte var så mycket värd om inte HELA organisationen aktivt arbetade för ett bättre och mer givande samarbete. De fick inga specifika “TEAM-belöningar” för sitt goda samarbete, men p g a att de kände att de verkligen bidrog och att deras gemensamma insatser gjorde skillnad, mådde de bra och var genuint engagerade. Det var inte populärt i den övriga organisationen. Avundsjuka och missunnsamhet från andra grupper och kollegor gjorde deras “mission” näst intill omöjlig. Det var som om alla runtomkring ville att de skulle misslyckas.

Och hur agerade ledningen, då?
Att vara inne och arbeta i en sådan organisation, med mitt “utifrån”-perspektiv är förstås frustrerande. Dels att engagerade medarbetare aktivt motarbetas av sina kollegor från andra avdelningar är tillräckligt oroande, men att också notera att högsta ledning tycks vara i total avsaknad av förmåga att kunna peka ut en riktning och förväntan kring “samarbets-beteenden” är i sig än mer skrämmande. Det här framgångsrika teamet hade nog egentligen aldrig någon chans, eftersom även högsta ledning ägnade sig åt skuldbeläggande och revirpinkeri. Hur var det där med att “föregå med gott exempel”? Varför ska organisationen i övrigt samarbeta, när ledning visar så tydligt på beteenden som snarare underminerar samarbete?

Hur kan det vara okej att en ledningsgrupp beter sig så? Min erfarenhet, dessvärre eller tack och lov, är att organisationer i stort lyckas samarbeta relativt bra ändå, oavsett ledning kan “lead by example” eller inte. Tur att det finns så många  “motvalls-kärringar” trots sandlådenivå på ledningsgrupp.

Med sol!

/Karin