Podden med Leif Sunesson på Ledarkanalen

Podden med Leif Sunesson på Ledarkanalen

Leif_Ninni_mindre_ver2Jösses, vad tiden går fort! Det är redan första juli, semestern hägrar och jag vill ”puffa för” podden med Leif Sunesson igen. Jag och Leif är f d arbetskamrater från Statoil. Båda slutade där kring millennieskiftet, och Leif har sedan dess arbetat (och arbetar) på Microsoft med försäljning, f n som Sales Director.

Vid ett flertal tillfällen har jag och Leif hamnat i viktiga samtal kring ledarskap. Det är ju hela tanken med Ledarkanalen, att samtala kring ledarskap, så att passa på att samtala med Leif blev liksom naturligt. I just den här podden samtalar vi kring digitaliseringen och vad som händer när företagens infrastruktur läggs ”i molnet”, och – inte minst – hur det påverkar ledarskapet.

Lyssna gärna in via länken ovan!
/Karin

Ledarkanalen – en podd om ledarskap

Rive of DunaDen 8 maj lanserade jag och min kollega, Ninni Udén, Ledarkanalen – en podd om ledarskap. Det är lite av en milstolpe för mig eftersom jag började nära denna idé för nästan fem år sen. Insikten om att själva lanseringen bara är ett första litet steg på denna resa är både roligt och mycket (!) utmanande.

En “kanal för ledare” och blivande ledare
Så, för fem år sedan började jag alltså tänka i banorna av att skapa en “kanal för ledare”, eller ett sätt att sprida kloka ord från inspirerande och duktiga ledare som jag “snubblat” över i mitt arbete som team- och ledarutvecklare. Jag ser (och såg) att ledarskap är både komplext, spännande och viktigt, och att det finns nästan lika många sätt och infallsvinklar på att leda som det finns människor. Min övertygelse är också att det finns så många bra ledare och chefer i vårt avlånga land som utför ett många gånger krävande och viktigt arbete och kanske inte alltid får den erkänsla de borde få. Likaså lever jag i tron att det inte nödvändigtvis är de som står i strålkastarljuset som chefer som verkligen är de som gör det verkliga ledararbetet. Kanske en fördom, men jag tillåter mig ha den.

Ett möte som skulle förändra mycket…
För tre år sen möttes så jag och Ninni, min “partner in crime” i Ledarkanalen. Ganska snabbt såg jag vilken pärla Ninni var (och är), och redan då ställde jag frågan om hon ville vara med på den här resan med Ledarkanalen. Ninni har många års erfarenhet att arbeta som programledare i radion, bl a SR, i direktsändning. Den tryggheten hennes erfarenhet medför i våra samtal går nästan inte beskriva. Att hon dessutom råkar vara “klok som en bok” med ett djup och ett bidragande av perspektiv gör ju inte saken värre!

Då befann sig Ninni i ett annat skede i livet, och var inte helt redo att “hänga på” resan. Då tänkte jag att “då kör jag själv”. Sagt och gjort, ett antal intervjuer bokades med spännande och intressanta personer via Skype, och de spelades också in. När jag lyssnade igenom dem, insåg jag dels att jag inte hade tillräcklig koll på tekniken, dels att jag var alldeles för intresserad av att vara med i samtalet själv att det inte direkt blev någon intervju, och dels att det fanns mer jag behövde lära mig för att dessa samtal skulle bli intressanta att lyssna på. Hm.

Nya tag!
Så, sommaren 2014, tog ”samtalen om samtalen” med Ninni ny fart och nu passade det mycket bättre för henne att pröva och börja genomföra dessa samtal med mig. Underbart! Så i september började vi spela in några stycken, men kom ganska snart till insikt om att de ljudmässigt inte blev tillräckligt bra. Eller rättare sagt, det gjorde Ninni. Jag i egenskap av den “relativa nybörjaren” tyckte att det var “helt ok ljud” – tills jag lyssnade på dem ordentligt, med bättre högtalare… Nåväl, allt har en mening, och via sin nya arbetsgivare fick Ninni (och jag) från februari möjlighet att spela in dessa samtal som en del i sin anställning och dessutom disponera ett rum för ändamålet. Fantastiskt.

Lärandet är vår röda tråd
Jag känner att mitt lärande är konstant på topp. Visserligen tillför jag ju min nyfikenhet och min ganska trevliga röst (hehe…), men att Ninni besitter en ocean av kunskap när det gäller att samtala i radio är både en trygghet och skapar också en lockelse för mig. Jag är inte någon reporter, jag är kanske inte så källkritisk som jag borde vara, och jag är med all sannolikhet mycket partisk i många sammanhang, men jag känner att det är viktigt att jag tillåter mig att vara jag med alla för- och nackdelar det innebär. Därmed försätter jag mig verkligen i ett lärande tillstånd. Vi har ju bestämt oss för att hela tiden ha “learning by doing” som en slags ledstjärna i arbetet. Vi kommer att göra misstag, vi kommer att lära hela vägen och – framförallt – vi kommer att ha otroligt roligt! Förhoppningsvis kan vi genom att vi gör detta för att det är roligt och spännande också inspirera dig och några till.

Tack så här långt, Ninni! Nu kör vi!

/Karin

Jag vill vara med på HRunconf nästa år också!

Årets upplaga av HRunconf den 26-27 augusti – som jag bloggat om tidigare (här är blogposten) – var en av de häftigaste upplevelser jag varit med om på länge. Känslan av att som individ ingå i ett kollektivt sammanhang där man tillsammans kan åstadkomma så mycket mer är näst intill obeskrivlig!

Jag hade en förväntan om att ”1+1=8”, men i min och Linus (Min Karriär) gemensamma tolkning blev det istället ”1+1=38” som ett slags mål inför den första #HRunconfen. Det roliga var att det faktiskt kändes som om vi hade nått dit när vi avrundade lördagens program.

Unconference, vad är det?
Unconference som mötesform är mycket demokratisk i sin uppbyggnad, och bygger på en ömsesidig respekt och att alla vill bidra och vill lära sig. En slags nyfikenhet kring allas infallsvinklar, och en prestigelöshet präglar mötesformen. Det ställer förstås också krav på att man som deltagare tar stort eget ansvar för att både lyssna in och att också bidra med sina egna tankar och infallsvinklar. Den här mötesformen skapar ett kollektivt lärande och en kollektiv intelligens, som jag tror kommer att bli livsnödvändig för att möta framtidens utmaningar för organisationer.

I en unconference blir det oerhört tydligt hur respektive individs bidrag är viktigt, precis som i en välfungerande grupp och team. Man ser utifrån ett kompletterande perspektiv på gruppen och gruppens sätt att genomföra ett möte – allas bidrag är lika viktiga. Ingen är mer viktig än någon annan.

Vill du vara du med?
Nästa års HRunconf är preliminärt planerad till mitten/slutet på april, och vill du hålla dig uppdaterad kring evenemanget ska du se till att besöka www.hrunconf.se med jämna mellanrum. Det kan nog hända att jag kommer att skriva om det igen; det händer ju inte så ofta att man blir så uppfylld och upprymd av något som jag blivit av detta…!e Har jag glömt att nämna att jag fått många spännande och roliga kontakter på köpet…?

Jag hoppas vi ses!
/Karin