Vargkask ger sig ut på de sju haven…

Vargkask ger sig ut på de sju haven…

Så kom det plötsligt en dag då jag verkligen ville gå in i en anställning igen. Min nya arbetsgivare är 7C Group (Seven Sea…) som jag arbetat med i uppdrag det senaste året. Samtal kring närmare samarbete har pågått ett tag, så jag har också haft möjligheten att vänja mig vid tanken att “bli anställd” igen. Och samtidigt är det för mig ett faktum att det är nästan lika läskigt att bli anställd igen som det var att starta eget för drygt tio år sen…

Det kännsSailing to the sunrise bra!
Man vet ju vad man har, men inte vad man får, så att säga. Å andra sidan så köper jag ju inte precis grisen i säcken, som sagt, utan har haft tid på mig att samarbeta och “pröva” mina numera nära kollegor. Jag uppskattar dem mycket, både för att jag “får vara jag”, jag får bidra med det jag är bra på, det jag tycker är roligt och – inte minst – mer eller mindre förväntas att hela tiden utveckla mig själv både som coach, som konsult och i affärsförståelse. Jag vet att jag bidrar med bra saker, att jag har en spännande profil som kompletterar mina övriga kollegors och att jag i och med det också bidrar med andra perspektiv och ett spännande nätverk.

Även jag är ett flockdjur
Det som också tilltalar mig mycket är förstås den samlade kompetens som mina kollegor sitter på. En stor källa till lärande och andra kloka perspektiv. Det är viktigt för mig att ha kollegor som jag kan “samskapa” med och som jag får utvecklas med och av. Både för min högst personliga del, men jag ser också förutsättningarna för att skapa riktigt gott värde med våra kunder och klienter. Den kompetens som jag (och mina kunder) nu får tillgång till gör mig både stolt och förväntansfull! Det har också, det senaste året, blivit tydligt för mig att det är så viktigt för mig med kollegor, sammanhang och att få vara kreativ tillsammans. Jag kryper helt enkelt till korset och konstaterar att det nedärvda behovet av “flock” även gäller för mig – både i hemmiljö och i arbetsmiljö.

Nätverka igen?
Var det ett tag sen vi sågs? Kanske är det hög tid att vi ses för lunch och du får berätta var du är just nu, och jag på lite mer djuplodande sätt kan berätta om hur jag jobbar vidare med mina önskningar numera som “Head of Training” – även det blir en resa – på 7C Group.

Så, nu blir jag den där Pippi på de sju haven i alla fall!

Med sol,

Karin

Det behövs rebeller

150224_rebellI samband med en workshop med en relativt ny kund till mig, berättar de varför de blivit så framgångsrika. Den här ledningsgruppen är nordisk i ett globalt företag. Företaget, globalt sett, arbetar mycket (förmodligen delvis omedvetet) på att i sin organisationsutveckling skapa konkurrens. Internt. Den nordiska divisionen har aktivt valt att gå emot detta, och istället samarbeta helt över landsgränserna. Skapa transparens, hitta sätt att hjälpa varandra, för att de ser att detta gynnar KUNDERNA, för att det gynnar MEDARBETARNA och för att det är MYCKET ROLIGARE att tillsammans skapa något större än vad de enskilt kan göra. En sund subkultur, i mitt tycke.

Det som gör mig glad och genuint varm i hjärtat, är att detta bygger på deras personliga övertygelser. Att de gör det, för att de är övertygade om att det i slutänden kommer att gynna kunderna.

Norden får sköta sig själv
Självklart har inte resultaten låtit vänta på sig. Den globala ledningen har dessutom valt att “låta Norden sköta sig själv” sen några år tillbaka. “Dumt att inkräkta på sådant som fungerar.” Eller hur?!? Kanske t o m att de istället borde låta detta vara något som inspirerar resterande del av organisationen istället? Låta det som kännetecknar kulturen i den nordiska delen av bolaget genomsyra övriga bolaget? Mina kollegor i Vision Takeoff har skrivit en mycket intressant bloggpost om subkulturer (på engelska), som jag vill hänvisa till här.

Rebeller som går emot “knepiga” kulturer behövs ibland, och det kräver förstås mod, men också en äkta tanke om att tillsammans verkligen skapa det bästa möjliga för sina kunder och medarbetare. Alltför ofta hör jag talas om “navelskådning” i organisationer, och intern konkurrens. Jag tror att det är bland det mest förödande som finns, och i de sammanhangen är ju rebellerna en gåva…!

Se till att du har den kultur som är mest givande för både dina kunder och dina medarbetare. Det brukar generera bra resultat…! “Culture eats Strategy for breakfast.”

Våren knackar på dörren, tillsammans med ljuset!

/Karin

Bekräftande feedback efter förändring

good job - complimentFör några veckor sedan satt jag i ett samtal med en kund. Vi pratade om feedback (!), och om hur min kund nyligen hade haft ett – som hen trodde att det skulle bli – lite jobbigt feedback-samtal.  Hen hade gått och oroat sig över själva samtalet, förberett det noggrant och självklart ”boostat” sig själv inför samtalet för att våga.

Min kund hade trott att samtalet skulle bli jobbigt, att feedbacken inte skulle tas emot, men där hen ändå valde att vara riktigt rak i sin feedback. Den förväntade jobbiga reaktionen uteblev helt. Istället hade mottagaren reagerat positivt. Positivt såtillvida att mottagaren blev tacksam över den raka feedbacken, att min kund hade vågat beskriva det så tydligt. Mottagaren hade t o m bekräftat att hen haft motsvarande upplevelse av sitt beteende som min kund haft. Den här berättelsen bekräftar följande;

1) den raka feedbacken kan göra mer ont, men blir tydligare och därmed lättare för mottagaren att kunna ta emot – hen förstår den,
2) att ge den raka feedbacken är jobbigt för att vi är rädda att göra illa mottagaren,
3) att vi i ofta (omedvetet) utgår från hur vi själva skulle tycka det var att få motsvarande feedback.

Samtalet hade ägt rum ett par veckor innan jag träffade min kund, som redan nu kunde notera positiva förändringar i mottagarens beteende. Fantastiskt!

Förstärka förändringsvilja och förmåga att ta emot feedback
Uppmaningen till min kund blev naturligtvis att nu passa på att ge mottagaren bekräftande feedback! Det finns inget som är så stärkande för någon som att efter genomförd förändring få bekräftande feedback på densamma! Ett riktigt positivt sätt att visa att vi Ser, Uppskattar och Respekterar våra mottagare! Genom att bekräfta kommer min kund att hjälpa mottagaren att bli än mer motiverad till att förbättra sig på olika sätt framåt. Denna förändring kommer självklart också att påverka och underlätta mottagarens dialog med sina kollegor och därmed förbättra deras samarbete.

En riktig solskenshistoria i feedbackens kölvatten…!
/Karin

För dig som inte vill ta (ha?) någon korrigerande feedback…

För dig som inte vill ta (ha?) någon korrigerande feedback…

 perspektiv_1Jag vill påminna dig, du måste inte ta emot den, om du inte vill. Du har ett val. Du kanske inte håller med om feedbacken. Helt ok. Det i sin tur kan förstås få konsekvenser. Som givare (och mottagare) ska man alltid sträva efter dialog när det gäller feedback, så att som mottagare få ge sitt perspektiv är många gånger en förutsättning för att man ska vara beredd på att ta feedbacken alls. Bortsett från det, har du som sagt ett val.

Att VÄLJA att ta emot feedback, åtminstone lyssna in den, är att välja att se sig själv i andra perspektiv än de man själv har. Att inse att vi kan bli betraktade i olika ljus, och att vårt agerande ibland får konsekvenser som vi möjligen inte förutsåg när vi ”agerade” är en förutsättning för att kontinuerligt förbättra sin samarbetsförmåga och att utvecklas som människa. Att lyssna in feedback behöver inte per definition betyda att du ”måste” förändra dig, men det betyder att du är villig att konstatera att du påverkar andra med ditt sätt att vara och bete dig. Det i sig ger dig möjligheter att utvecklas, och förändras där så är nödvändigt.

Jag vill inte!
Jag möter ibland en total ovilja att ta emot feedback; ”jag behöver minsann inte ta emot någon feedback”. Nej, eller hur?! Det finns ingen som tvingar dig – du bestämmer själv hur du vill förhålla dig. Du bestämmer själv om du vill välja att se att det i feedbacken finns potential till utveckling – oavsett vem feedbacken kommer ifrån och i vilket sammanhang. Att rakt av tacka nej till feedback är möjligen att tillse att du i framtiden inte kommer att få någon feedback alls, trots att du i vissa situationer så väl kommer att behöva den.

Träna på att ta till dig den, att inte göra det är att göra dig själv en björntjänst!
/Karin

Förmånligt

Förmånligt

OLYMPUS DIGITAL CAMERAI förra veckan höll jag föredrag om feedback, på engelska. Eftersom jag inte gör det dagligdags, så var jag rejält ”på tå”. Lite småstressad och vandrade fram och tillbaka över scenen som en äggsjuk höna. Hm.

I en kortare paus fick jag en jättebra feedback från en av deltagarna. Hen kom fram till mig och gav mig några snabba konstruktiva tips för att jag och mitt budskap skulle få möjlighet att nå fram ännu mer. Älskar det! Det är modigt av deltagare att göra sånt. Visserligen blir det ju av ämnet i sig ganska uppenbart att jag efterfrågar feedback, men jag blir ändå enormt tacksam för dessa kommentarer och input. Jag får  chansen att göra ännu bättre ifrån mig – att kunna nå fram ännu lite bättre med mitt budskap.

I det här specifika fallet handlade det om scenljus, och att mitt vankande av och an blev ”oroligt” att titta på. Eller hur?! Det var ju för att jag var nervös som jag vandrade fram och tillbaka, vilket gjorde mig mer ”spänd”. Genom hens (lite kul är det allt att ha en höna på bild när jag använder neutrumet HEN!) feedback fick jag ”tillåtelse” att stå helt stilla. Det blev förlösande – på flera sätt.

Vi ger för lite feedback till varandra!
Jag brukar själv försöka ge både bekräftande och – om det behövs – korrigerande feedback till föreläsare och utbildare. I det fallet utgår jag ju ifrån mig själv, d v s att jag blir så tacksam för att människor tar sig tid och ger mig feedback, så att jag ska kunna få möjlighet att förbättra och ändra mig. Då och då händer det väl att jag inte riktigt håller med, men jag inser att det ändå är en input på en möjlig otydlighet som jag behöver fundera kring.

Det finns alltid något att lära, och kan man välja att se det man får höra som en positiv input (lättare sagt än gjort, jag vet!), så är det också betydligt enklare att ta det till sig!

Ha’ nu en riktigt fin fortsatt vecka!
Med sol (…)!
/Karin

Mycke’ snack…

Mycke’ snack…

bla-bla-bla-507071-mJag stöter ibland på chefer som agerar, för att de har gått en kurs i ledarskap – eller feedback – som om de är fullärda i området.

Kanske är det så att chefen/ledaren verkligen är det, men det gäller att också – in action –  visa sitt engagemang i att sprida detta vidare i organisationen, att kontinuerligt vara förebild, att komma ihåg att man genom sitt sätt att agera skickar väldigt många både explicita och subtila budskap. Det betyder att kort sagt att man behöver fortsätta ”träna” tillsammans med alla andra – både för att visa på ständig förbättring, men också för att kunna agera förebild och sprida det goda.

Känns som om jag ”state the obvious”
När man säger en sak och pratar om vikten av att agera på ett visst sätt, och sen – i nästa ögonblick – inte helt lever efter det, så saboterar man inte bara för sig själv, utan för hela den organisationen man verkar i. Ens beteende blir kontraproduktivt och motarbetar ambitionerna. I nästa sekund undrar vissa av dessa chefer varför inte medarbetarna gör som de säger…

Jag ser det som min mission att försöka uppmärksamma dessa chefer på detta. Alltför ofta står deras rädsla i vägen och ibland finns vare sig insikten eller viljan till en verklig och genuin förändring. Varför i hela friden ska då medarbetarna ”lägga två strån i kors”? Kom ihåg, chef, du är konstant i blickfånget. Vilken ärlig bild vill du förmedla av dig själv? Förr eller senare blir du genomskådad om du inte ”walk the talk”. Det handlar om att våga visa – medvetet – sina ev fel och brister, för det är ingen som förväntar sig att du ska vara fullärd. Om du däremot säger att du är det, och sen inte agerar fullärd, kommer du både att förlora trovärdighet och förtroende.

En fredagsreflektion så här i slutet på januari!
/Karin