Share on Google+0Share on LinkedIn0Pin on Pinterest0Tweet about this on TwitterShare on Facebook0

130402_dittbästaframgångsreceptJag har en “feedback-bibel” som jag går tillbaka till och läser mycket i. Det är Douglas Stones och Sheila Heens bok “Thanks for the Feedback – the science and art of recieving feedback well”. Där finns mycket matnyttigt och insiktsfulla saker att ta del av. Jag tror att det är fullständigt avgörande att bli bra på att ta emot feedback, om vi är genuint intresserade av att utvecklas och lära. Jag tror inte att vi kan klara oss utan feedback då.

Flera forskare tycker att vi ska sluta ge feedback, för att de uppfattar den som skadlig. En som tycker det är Avi Kluger (Professor i organisationspsykologi på Hebrew University i Jerusalem). Han hävdar istället att vi ska bli bättre på att lyssna, och att vi ska arbeta med feedforward. Hans definition av det begreppet är att den ska vara framåtriktad och enbart positiv, och att det görs utifrån ett slags Appreciative Inquiry-perspektiv. Jag tolkar det som att det han vänder sig mot är den dömande och värderande feedbacken. Men feedback är i sig ett neutralt begrepp. Med risk för att vara tjatig, feedback betyder i rak översättning “föda åter”, när vi ”föder åter”, “gödslar vi för framtiden”, och att det i hela begreppet då finns en framåtriktning. Hm.

Vi behöver andras hjälp, så enkelt är det
Det här är intressant. Jag tolkar dessa tankar om att sluta ge feedback och istället ge feedforward, som att vi har olika definitioner på feedback, och vi har olika förhållningssätt till den. Likaså hävdar jag med en dåres envishet att feedback ALLTID måste ske i DIALOG, och i en dialog är lyssnandet helt avgörande. Att utgå ifrån “rätt och fel”-tänk, och att en (initial) givare per definition är den som har rätt och mottagaren är den som har fel, leder inte till någon dialog. Men om vi slutar ge feedback blir det direkt kontraproduktivt. Vi påverkar och påverkas av andra. Vi har s k “blind spots” som innebär att vi inte alltid vet hur vi påverkar andra med vårt beteende – vi är “hemmablinda” såtillvida, och behöver därför få andras spegling på det. Däremot är det av yttersta vikt att vi blir erbjudna den speglingen på ett så neutralt (och välvilligt) sätt det går, så att vi i mottagandet kan välja att FÖRST förstå, för att sen VÄLJA om vi vill ta emot och AGERA på den feedback vi fått. Jag har därför svårt att “köpa” andras argument kring att “sluta ge feedback”.

tågspårEtablera flera feedbackspår parallellt
Nåväl, tillbaka till denna “bibel”, så finns ett tips kring att skapa en bättre feedbackkultur. Egentligen finns det förstås flera, men det som jag just nu fastnade för och ville dela med mig av, är det som handlar om att skapa “parallell” feedback, flera feedbackspår samtidigt. Det handlar dels om den 1)“systematiska” feedback, d v s de system som finns i organisationen som stöder utveckling; utvärdering och träning, t ex performance management-system, träningsprogram etc, och 2) dels om den andra feedback som sker mer informellt/spontant; mellan kollegor, vänner och ledare/mentorer/coacher; där vi berättar om våra framgångar och våra misstag, diskussioner som handlar om “best practice” och förmågor som varit till hjälp eller “stjälp” – och kanske t o m det som handlar om utbytet av tips om bra böcker…

Att faktiskt aktivt värdesätta både det formella feedback-systemet, och det informella är ett sätt att komma vidare i och träna i mottagandet på mer “hemtam” mark. Träning behövs. Feedback-muskeln behöver tränas, den sitter i hjärnan och hjärnan är en plastisk pryl som kan utvecklas!

En viktig poäng här, är förstås att omge dig med personer; kollegor/vänner/mentorer som inte alltid håller med dig eller stryker dig medhårs, utan att de istället emellanåt kärleksfullt erbjuder dig andra infallsvinklar på dig och dina upplevelser/erfarenheter… De kan både ge dig stöd när du behöver, och också hjälpa dig till nya insikter när du behöver det.

Så, vem/vilka skulle du kunna ha den typen av konversationer med aktivt? När börjar du? Du vet väl att det är DU som har ansvar för din utveckling och dina framsteg, ingen annan…?!

Önskar dig en fin vårvecka!

/Karin

Share on Google+0Share on LinkedIn0Pin on Pinterest0Tweet about this on TwitterShare on Facebook0
Share This