Processen – frågor att svara på för större klarhet
1. Inledningsvis vill jag att du listar fem saker som du är stolt över i ditt liv, saker du åstadkommit. Det kan vara i det stora, i det lilla, saker som bara du upplevt, saker som andra varit med om. Du ser att du haft en avgörande roll och du är stolt över den. Ta några minuter och gör det bara (“Just Do It”).

Visst är det ganska häftigt?! Ger mycket energi att fundera över vad man lyckats åstadkomma – och det, kanske, utan att ha varit särskilt målmedveten! Vad skulle faktiskt hända om du skrev ned dina drömmar, önskningar, mål och aktivt började fokusera på dem? För jag tror inte, som jag skrev i första blogposten i den här serien, att jag kommer att “missa möjligheter” bara för att jag bestämmer mig för att fokusera på ett antal mål. Det kanske handlar om att på samma gång som man tydligare ser vad man vill åstadkomma, så kan man samtidigt släppa taget och inte “oroa sig över” det som man eventuellt skulle missa? Allt har en mening, på något vis.

Okej, nästa steg:

- mer tid för dina barn/föräldrar/vänner
- skaffa dig ett landställe
- personlig utveckling
- pröva en ny sport - börja dansa, lära dig åka snowboard, åka vattenskidor, lära dig segla
- lära dig någon ny förmåga/kompetens
- någon vana du vill lägga dig till med/göra dig av med
- arbeta ideellt m m.
Ta 10-15 minuter och lista 50 saker (går det snabbare = HURRA!). I början kan det vara lite svårt, låt det ta lite tid – tids nog kommer du att komma på fler och fler saker. Vad får dig att “gå igång”? Vad “triggas du av”? Tillåt listan att fyllas på vartefter – en dröm-/visions-/mållista ska varalevande!

Nu är det dags för dig att fundera över ungefär hur lång tid du tror/vill att det ska ta att uppnå dina mål/drömmar/visioner.

3. Sätt 1, 3, 5 eller 10 på varje mål, där sifforna står för när du ser att det är rätt/realistiskt att du har uppnått ditt mål; inom 1, 3, 5 eller 10 år.

När du gjort det – räkna hur många 1:or, 3:or, 5:or och 10:or du har…

Vanligt är att det blir många 1:or, 3:or och 5:or och kanske en aning färre 10:or. Du behöver ha ett antal 10:or – mål som du kan arbeta på under en längre tid. Om du inte inkluderat en eventuell familj i dina mål, försök att göra det. Utöver att det är upplyftande att ha mål själv, är det ännu mer inspirerande att ha mål där nära och kära är inkluderade.

Se till att kontinuerligt fylla på din mållista, för när du väl uppnått mål, firat dessa och njutit framgången, är det givande att sätta upp nya. Sätter du inte upp nya mål, har du ju inte nya mål att attrahera…;-)

Grattis på dig! Du har just påbörjat din framtida resa med att plocka ut drömmarna och målen “i ljuset”. Nu har de mycket större chans att bli verklighet! Dags att ta en paus och fira framgången så här långt. Vill du dela med dig av dina drömmar till mig, blir jag verkligen glad! I nästa blogpost fortsätter vi med att förfina din mållista och att hitta ditt bästa sätt att nå dem, dina egna SYFTEN och dina egna VARFÖR.

Välkommen tillbaka!
/Karin

Vad påverkas vi av?
Så, vad påverkas vi av? Vad omgärdar oss och våra upplevelser, tankar m m? Vi påverkas av en mängd saker som vi har svårt att fundamentalt påverka, men kanske i det lilla, lilla…

1. Vi påverkas av miljön och av klimatfrågor, saker som är svåra att påverka. Men du kan – om du vill – och du, du gör det för dig själv, för att känna dig bättre till mods med dig själv – en gåva till dig själv.

2. Vi påverkas av händelser; naturkatastrofer, olyckor, sjukdom, andra människors beslut m m. Vi kan inte påverka dem, men vi kan bestämma hur vi hanterar dem. Helt enkelt: “Det är inte hur vi har det, utan hur vi tar det.”

3. Vi påverkas av kunskap. Andras kunskap, vår egen kunskap. Vår okunskap. Som Jim Rohn uttryckte det: “Ignorance is NOT bliss” – okunskap är inte lycka/salighet. Detta kan vi ju faktiskt påverka – vi kan se till att kontinuerligt fylla på vår egen kunskap på många, många sätt.

4. Vi påverkas av resultat. Vi påverkas av att uppnå något, att nå resultat. Det ger oss en känsla av tillfredsställelse och det bidrar till ny energi och är också något vi kan glädjas åt.

5. Vi påverkas av våra drömmar och visioner. Vi behöver se till att den starkaste dragkraften är mot framtiden – som en magnet. Mål är som magneter – de drar oss mot dem, om det är rätt mål och av rätt anledningar. De hjälper oss också att ta oss igenom “en vinter av missnöje”. Låt inte din historia eller ditt förflutna förstöra din framtid.

I nästa blogpost kommer processen, där du kan svara på frågor, och – förhoppningsvis – hitta ett sätt att nå dina drömmar/mål. Välkommen tillbaka…!

/Karin

Jag har aldrig varit speciellt bra på att sätta upp mål för mig själv – i alla fall inte sådär målmedvetet som för många tycks vara självklart. Jag har dessutom gömt mig bakom frasen: “Jamen, jag vill vara öppen för nya möjligheter, och det är jag ju inte om jag sätter upp mål som jag hela tiden måste nå. Då missar jag ju en massa saker som händer runtomkring.”

Känner du igen det?

SMARTa mål – triggas i alla fall inte jag av
Känner du igen det där med “SMARTa” (Specifikt, Mätbart, Accepterat, Relevant, Tidssatt) mål? Jag kan inte hjälpa det, men jag har inte alls triggats av det. Med Jim Rohns hjälp förstod jag varför jag aldrig triggat på dem – de genererar inte tillräckligt med dragningskraft. Dragningskraften består för mig av ett tydligt och viktigt SYFTE, ett högre syfte. Jag har alltid varit en VARFÖR-person (kanske därför jag också alltid varit en lite “jobbig” medarbetare som ALLTID har ifrågasatt saker), som har ett behov att se VARFÖR man ska göra något. Många gånger kan SYFTEN vara självklara, och då behövs ju inte VARFÖR lika mycket, men med jämna mellanrum ser jag det som jätteviktigt; Varför? Varför är det viktigt? Vad är tanken? Vad vill vi uppnå?

Men något hände när jag var med om en inspirerande målworkshop i mitten på januari tillsammans med ett gäng entreprenörer. Tack, Agneta Pehlergård för initiativet och möjligheten att få vara med! “Framgång är något du drar till dig genom att bli en tilltalande person.” (här ett klipp med Jim Rohn - se bortom det som kan te sig lite av “väckelse” i klippet, det är svårt att förneka att han är duktig på att sätta mål!). “Jobba hårdare med dig själv än på ditt jobb” (=Work harder on yourself than on your job). Nedan kommer jag därför att försöka använda mig av dessa tydliga delar och spränga in mina egna exempel och tankar. På så vis hoppas jag du kan få ett bra verktyg på svenska för att du enkelt ska kunna sätta mål i ditt liv. Dina mål kan vara alltifrån saker du vill uppnå, platser du vill besöka, saker du vill åstadkomma och/eller uppleva. Det kan vara saker som du vill lära dig, böcker du vill läsa eller något annat som kittlar dig.

Du kan inte ändra någon annan, du kan inte påverka vissa saker runtomkring dig och du kan inte vrida tillbaka klockan. Att önska det, eller att leva i det förflutna är inte särskilt fruktbart vare sig för dig eller för människor i din närhet. Det du kan påverka är dig själv och din framtid, genom att ständigt lära dig nya saker och kontinuerligt addera värde till dig själv. Ta chansen och designa din egen framtid. I nästa blogpost kommer lite bakgrund att ta ställning till inför ditt målarbete…

Ha’ en fin fredag!
/Karin

Välkommen!

Vill börja med att tacka min vackra vän Karin för att jag fått denna fina möjlighet att skriva ett blogginlägg på hennes inspirerande blogg. Karin, ett ödmjukt tack till dig! J

Vad är feedback för mig?
Ja, det finns många tankar om feedback och vad det är och betyder. För mig är det något som är positivt!

Dock är jag medveten om att så inte är fallet för alla och det har inte heller alltid varit det för mig. Feedback kopplas lätt av många till kritik och på så vis blir det ofta ett väldigt negativt laddat ord. Medan feedback och kritik kan vara BÅDE negativ och POSITIV! J

Själv gillar jag att se feedback som en GÅVA. En gåva är något som man ofta blir glad av att få och som givaren blir glad av att få GE. Tänker att det är lättare att ta emot en GÅVA än att ta emot kritik?! Eller hur tänker du?

När jag får feedback ser jag det som en gåva till mig för att jag skall kunna utvecklas. Och när jag ger feedback ger jag en möjlighet till andra att utvecklas, om de vill. För valet av vad man gör av feedbacken ligger hos den som gått den, gåvan.

Sättet feedbacken ges på påverkar mottagandet av den
Hur feedbacken ges kan på många sätt påverka mottagandet av den. Om man i en situation ger omedelbar feedback exempelvis om man blir upprörd över något kan det vara lätt att feedbacken riktas till personen inte till beteendet och situationen. Detta i sin tur kan leda till att mottagaren av feedbacken hamnar i försvar och det resulterar ofta i en låst situation och man kommer inte vidare. Att hålla personliga påhopp och angrepp utanför och att ge konstruktiv feedback ger möjligheter att utvecklas för mottagaren, om hon/han kan ta det till sig av den.

Inför att jag själv skall ge feedback brukar jag tänka, vad är det jag verkligen vill med att ge den feedbacken som jag är på väg att ge?

Vill jag bara få det ur mig och låta personen få veta vad jag tycker och hur jag känner? Alltså vill jag bara spy det ur mig eller vill jag verkligen att personen skall få feedback som hon/han har nytta av och som hon/han i sin tur kan använda för att utvecklas? Om det är det förstnämnda brukar jag istället välja att ringa en väninna för att göra detta. För den sortens feedback hjälper inte personen i sin utveckling och det är ingen konstruktiv feedback som personen kan ha nytta av. Så innan feedbacken ges, reflektera över varför du vill ge den. På så sätt skapar du även distans till situationen.

Med feedbacken finns en önskan om förändring
För någonstans är tanken bakom att ge feedback att jag som person vill se en förändring hos den jag ger feedbacken till. Exempelvis ett beteende som jag kanske inte uppskattar. Om jag verkligen vill nå fram till personen, ligger ett ansvar hos mig att förmedla feedbacken så att personen kan ta emot den. Vill jag att personen skall få möjlighet att faktiskt ändra på exempelvis ett beteende, så behöver jag som ger feedbacken kunna ge den på ett konstruktivt sätt, så att personen inte hamnar i försvar. För när försvaret kommer in tar mottagaren inte till sig feedbacken.

Så ge feedback utifrån välmening och utifrån kärlek som en gåva till dina medmänniskor för att de skall kunna utvecklas! Och ta emot feedback som den finaste gåva för din egen utveckling!

Vill avsluta inlägget med mina tankar om feedback som jag skrev häromveckan på facebook:

”Älskar när jag får feedback ♥ Och det för jag ser det som en möjlighet att utvecklas som människa! Saker jag själv kanske inte ser, sett eller är medveten om, saker jag gör på olika sätt som jag kanske egentligen skulle vilja göra annorlunda om jag ser på saken från ett annat perspektiv! Det är spännande saker som kittlar inom mig! Kram ♥”

╰ღ╮⊰ Skapa dig en magisk dag! ⊱╭ღ╯

Med Glädje ヅ ~ Kärlek

(¯ `* ¤ .¸.¤*´¯)

. . . Anna . . .

Hur har det blivit så här?
Jo, vi har sett till att lägga in väldigt mycket aktiviteter i barnens fritid, s k fritidsaktiviteter. Det har vi förstås gjort med ytterst goda intentioner. Dessvärre kan det vara så att dessa fritidsaktiviteter snarare passiviserar barnen, och t o m hämmar deras utveckling till bra och självständiga människor som fungerar väl i relationer och samhälle. Varför då? Jo, för att det i de s k fritidsammanhangen oftast är vuxna närvarande som kontrollerar och “sätter spelreglerna”. Vi tar ifrån dem den viktiga leken! I leken har alla en chans att “pröva sig fram” och “ta ut svängarna”, experimentera. Det är i leken och i spelet där inte de vuxna är med som barnen lär sig hantera konflikter, förhandla, samarbeta och utveckla sina förmågor att lösa problem.

Blåmärken och småsår förbereder oss för livet
Jag kommer ihåg hur vi barn i det område jag växte upp i tillsammans lekte burken, Röda och vita rosen, gick på upptäcktsfärder i skogen, lekte affär med kottar, löv och stenar. Listan kan göras lång och jag kan inte minnas att det fanns en enda vuxen med så långt ögat kunde nå. Vi klämde oss, fick stickor i fingrarna, ramlade, fick skrapsår, vrickade fötter och stukade armleder. Kort sagt, vi fick gå i livets “hårda” skola i ganska lagom portioner, och enligt “Barndomens försvunna äventyr” byggde vi på så vis en bra grund för att lära oss hantera allt som skulle komma i vår väg.

Låt oss släppa taget lite grann
Jag har känslan av att vi föräldrar behöver släppa taget om en hel del. Våra barn kan så mycket mer än vi tror och har så mycket större förmåga att hantera saker och situationer än vi någonsin kan föreställa oss. Dessutom behöver de lära sig på ett naturligt sätt, utan styrning och dömanden. På det sätt de en gång lärde sig att gå – för då var de för små för att kunna ta emot instruktioner. De bara prövade och prövade och prövade – tills de klarade det. Vi kan vända på det här – låt oss pröva att inte ruta in våra barns fritid i för stor utsträckning, skapa utrymme för “fri lek” utan att vi vuxna är där och “identifierar talanger” eller “delar ut roller”. Låt barnen testa själva, ta ut svängarna och ha roligt. Faktum är att vi kan lära oss massvis av våra barn istället för bara åt det andra hållet.

Lekfulla hälsningar,
Karin

Jag är så oerhört tacksam för att jag fick förmånen att få träffa fantastiska Camilla Näslund på Designmäklarna. Det händer att inte orden räcker till för att beskriva en känsla som ens upplevelser ger upphov till. Det känns som om det här är en sån upplevelse. Eufori!

 
Tack än en gång, Camilla! Det här kommer att bli alldeles, alldeles underbart!

/Karin

Boken var kurslitteratur i den diplomeringsutbildning i coaching jag gick 2005. Jag tyckte redan då att den var omvälvande och mycket bra att läsa, men nu – drygt 6 år senare – inser jag än mer dess briljanta och enkla tankar och beskrivningar av det mänskliga kynnet.

Läs gärna mina tankar och ge mig dina!

/Karin

Är ekonomer kanske enfaldiga…?
Läste dessutom den intressanta  artikeln “Bara humaniora kan få ekonomin på rätt väg igen” i SvD från 21 december (länk), där det hänvisas till flera olika undersökningar som gjordes både innan och efter finanskrisens början 2008. Lite iögonenfallande är att en av undersökningarna visar att just ekonomistuderande “tänker mer instrumentalt, mer sällan diskuterar kursinnehållet utanför lärosalarna, läser färre böcker vid sidan av kurslitteraturen samt besöker färre konstutställningar, konserter och teaterföreställningar än andra jämförbara studerandegrupper.” Vidare säger samma undersökning: “Ekonomistuderandes tendens att ensidigt fokusera på framtida karriärer sägs också få till resultat att de inte gör några allvarligare försök att koppla dem till andra områden, utveckla en meningsfull livsfilosofi eller ett intresse för politik eller andra länder och kulturer. Det som gör situationen så allvarlig är att utbildningen inte motverkar dessa snäva perspektiv, utan tvärtom i stället förstärker dem – det genomtränger ett curriculum som alldeles för ofta utgår från att “everything is business”.”

Flera perspektiv berikar
Kanske är jag idealistisk och naiv, men i min värld är det just förmågan att ta till sig andra perspektiv och att kunna se saker från olika infallsvinklar som är en bra beskrivning av intelligens och klokhet. Att inte ha förmågan att kunna se allt själv, tycker jag är naturligt, men att inte bjuda in andra med sin specifika kompetens att hjälpa till att se saken ur andra perspektiv är snudd på idioti. Vad är det som behövs för att vi tillsammans ska kunna skapa det goda, det möjliga och det lite mer “upplysta”? Ja, inte sjutton är det uteslutning och splittring. Det är ju bevisat om och om igen att det inte kommer att fungera i vår integrerade och komplexa värld. Jag tror det handlar om att börja titta på oss själva, se vilka styrkor och tillkortakommanden vi själva har. Bjuda in de vi ser kan komplettera oss själva och berika oss där vi själva är svagare och går bet. Det betyder att vi behöver visa både oss själva och andra en djuplodande respekt, att vilja lära oss, att våga visa våra rädslor och inse att arrogans och ignorans bara försätter oss i ytterst farliga situationer.

Alla är vi enfaldiga om vi inte bjuder in andra perspektiv
Min upplevelse är att inte enbart “ekonomer” tycker sig vara de som “förstått” allt, och nog egentligen inte behöver “input” från andra områden. Det här tycker jag kännetecknar ganska många yrkeskategorier;
- läkare som vägrar tro på att vissa sjukdomstillstånd antingen kan helt kureras eller åtminstone förbättras väsentligt med annan “medicin” än just läkemedel,
- jurister, som vägrar tro att någon annan med annan bakgrund än just juridik skulle kunna lösa ett problem (läs Erik Fors-Andrées lysande blogpost (länk) om konservativa typer och arbetsplatser…)
- ingenjörer, som är så insnöade på själva tekniken att de inte inser att det måste finnas ett behov av deras “lysande” idé, annars kommer deras grejer inte att vara någon eller något till nytta
- coacher, som är övertygade om att coaching är “the ultimate solution” till allt som handlar om utveckling.

Listan kan göras lång.

Omge dig med smartare människor än du själv
Jag menar att om vi inte ser till att olika ämnesområden och infallsvinklar integreras när olika typer av problem ska lösas, så kommer vi inte att lösa problemen – bara skjuta dem på framtiden. Om bara ekonomer och jurister får “härja fritt”, kommer egennyttan att bli det som dominerar. Drar mig också till minnes Jack Welchs uppmaning att man som ledare måste anställa de som är smartare än man själv är (länk). Det är ganska givet att man inte kan vara smartast i alla områden, så att inte komplettera sig själv med de som är smartast i åtminstone andra ämnesområden är ju rent ut sagt korkat!

Så, låt oss ta hjälp av varandra, bjud in andra perspektiv än dina egna. Öppna dina sinnen och försök genuint förstå andra – så skapar du en god grund för att andra ska lyssna till dina perspektiv och infallsvinklar också.

En riktigt god fortsättning på 2012, och du – se nu till att 2012 blir ett mer integrerat och spännande år än någonsin tidigare. Du påverkar, kom ihåg det!

Efter regn kommer sol!

/Karin