nej_130221

Min senaste workshop i feedback fick mig att inse att det är vissa saker som är alltför självklara för mig när det gäller ämnet, vilket gör det svårare för mig att se att de inte alls är så självklara för många andra. Skulle här vilja presentera ”de sju dödssynderna” när det gäller feedback. Det finns ju en hel del budord när det gäller feedback också, och dem återkommer jag till i en annan bloggpost.

1. Att ge korrigerande feedback ”in public”, hur frestande det än kan vara att ”ge igen” eller vad det kan handla om. Den ska ALLTID (ja, ALLTID) ges mellan FYRA ÖGON. Det är inte roligt att få korrigerande feedback, så att göra det med publik blir liksom ännu tuffare för mottagaren. Feedback ska ”föda åter”, och om korrigerande feedback ges inför andra, är det ytterst stor risk att mottagaren enbart slår ifrån sig och inte tar till sig den. Då har ”feedbacken” enbart bidragit till sämre kommunikation. Onödigt och dumt. Apropå det, länkar jag till ett tänkvärt inlägg med citat från en 8-åring om hur jobbigt det är att bli tillsagd i klassrummet inför 25 klasskompisar (via bloggpost skriven av Petra Krantz Lindgren). Vi har mycket att lära av våra barn och unga!

2. Att låta feedbacken ”komma från någon annan”: ”VD:n tycker att…”. Reaktionen kommer då med stor sannolikhet att bli ”Om nu VD:n tycker detta, varför kan inte VD:n säga det själv till mig? Det ”väger inte tyngre” för att du säger att VD:n tycker något – det bidrar istället till att du underminerar både din egen position såväl som VD:s.

3. Att vänta för länge med feedbacken. Feedback är färskvara. Dels för att mottagaren ska kunna relatera till det inträffade och dels för att hen ska kunna använda sig av feedbacken så fort det bara går. Bättre resultat snabbare, helt enkelt. Är det allvarlig korrigerande feedback, kanske du som givare behöver förbereda dig en del och kanske ska ”sova på saken”, men den behöver ges så snart som möjligt i anslutning till det inträffade.

4. Att använda klassiker som ”ALLTID” och ”ALDRIG”!  När du använder dessa begrepp, ger det en indikation om att själva beteendet i sig inte är möjligt att göra något åt.  ”Du gör aldrig…” eller ”Du är alltid…” Om så verkligen skulle vara fallet, varför då ge feedbacken alls? Den skapar ”onödigt gnissel i maskineriet” och riskerar att ta fokus från det samtalet verkligen handlar om.

5. Att ge feedback på person, inte sak. ”Du är alltid så envis…”. Feedbacken ska vara kopplat till beteende. Ett beteende är möjligt att förändra. Vi är de vi är, d v s vi har de personliga egenskaper vi har, och att försöka korrigera dem är respektlöst.

6. Att ge feedback som är allmän och vag – oavsett bekräftande eller korrigerande – leder inte till växt, den kan tyvärr istället motverka sitt syfte. Den ”slås bort”, eftersom den inte är tillräckligt tydlig och specifik. Ju mer specifik du kan vara kring situation/handlande, desto lättare är det för mottagaren att undvika att ta feedbacken ”personligt”, och det blir lättare att förstå vad hen ska göra mer av eller sluta göra i framtiden.

7. Att utgå ifrån att det är ”Hamburgermetoden som är den bästa” (Hamburger-metoden = Brödet utgör bekräftande feedback och köttet utgör korrigerande feedback => bekräftande, korrigerande, bekräftande). Personligen är jag emot ”hamburger”-metoden i feedback. Jag ser att den kan få motsatt effekt mot vad som är avsikten. Risken är att det ”bekräftande brödet” inte hörs för att de allra flesta som ska ta till sig feedback tycker att det är jobbigt med korrigerande ”kött”-feedback, och det i alla fall bara är den de hör. Detta trots att den korrigerande delen kan vara en yttepytteliten del.

Min uppfattning är också att metoden används mer av ”givar”-skäl än av ”mottagar”-skäl, d v s den är till för att inte givaren ska känna sig så ”hård”. Många gånger är det dessutom så att ”brödet”  är lite för ”fluffigt” i sammanhanget. Kan det vara mer substans (fullkorn? ;-), så är det givetvis möjligt att det kan hjälpa mottagaren att känna att det faktiskt ger något. Det råder verkligen delade meningar kring det här och många menar att de vill och ser värdet av att använda sig av positivt-negativt-positivt. ==> Därför vill jag uppmana till att inte bara ”svälja hamburgaren eller spotta ut den” – fundera över hur du själv vill ha det, och när du ska ge feedback, hur vill mottagaren ha det?

Share This