Jag har gjort någon som betyder mycket för mig illa. Det gör ont. Det är jobbigt. Och jag kan inte göra det ogjort. Självklart var det inte alls min avsikt, i själva verket var det precis tvärtom. Det är dessvärre inte jag som avgör konsekvenserna, utan det är den som drabbats som avgör. Jag svek ett förtroende, som jag inte fullt ut såg vid tillfället. Det går inte att försvara. Möjligen förklara.

Med det sagt, vill jag självklart påpeka att jag lärt mig en ytterst viktig läxa. Det här kommer inte att hända igen! Jag har lärt mig saker med en stark egen upplevelse och djupgående känsla, vilket gör att min förmåga att förmedla det vidare i hur man hanterar feedback troligen blivit bättre. Det ger mig en genuin känsla av tacksamhet till den som gav mig feedbacken. Med erfarenheten konstaterar jag – igen – flera saker:

1) Det är visserligen jobbigt att få korrigerande feedback, men alternativet – att inte få den – är så mycket värre!

2) Jag kan förvisso be om förlåtelse, eller snarare ursäkt, men jag kan inte göra det ogjort och det är inte jag som har förlåtandet för det som skett i min hand. Det har feedback-givaren. På samma gång måste jag förlåta mig själv, och det är en av de stora utmaningarna. Det är supertufft, och jag jobbar på det…

3) En feedback-givare har ett stort ansvar för att både ge feedbacken och se till att den landar. Det, först och främst, kräver mod.

4) Lyssnandet hos feedback-givaren, d v s att ta in det som mottagaren har att anföra – hur ”fel” eller ”rätt” det rent principiellt är, och hur oviktigt eller viktigt det än är i sammanhanget – bidrar till att mottagaren bättre och lättare tar till sig det givaren har att säga. När feedback-givaren vinnlägger sig om att få veta och förstå mottagarens perspektiv och upplevelse, kommer mottagaren att känna sig sedd, uppskattad (trots det som inträffat!) och respekterad. Det bäddar för att viljan och motivationen att ”åtgärda saken” blir större! Dessutom är det ofta så att när man kan se saker från flera olika perspektiv, sker ett än djupare lärande, för både mottagare och givare.

5) Avsikten är aldrig (eller i alla fall ytterst sällan) ondsint. Det kan göra det lättare för dig som ska ge feedback att tänka på det, och du kan se hur mycket växt du i det längre perspektivet bidrar med till den som tar emot feedbacken.

Feedback är en gåva!
Ovanstående ger vid handen att man måste genuint bry sig om den man ska ge feedback till, eftersom den är en gåva. Lägg på minnet att feedback – ”feed back” = föda åter; att ge någon annan en gåva, en möjlighet till växt. Som en ytterligare tyngd, kanske Belgium Brewing Company’s Cofounder, CEO och Presidents syn på saken kan vara mer inspiration? Hon lägger orden fantastiskt fint kring den upplevelse jag haft, trots att jag behöver ”slicka såren”! Här länken till den.

Utveckling gör ibland ont, men den är icke desto mindre helt nödvändig!

/Karin

Share This