OLYMPUS DIGITAL CAMERAI förra veckan höll jag föredrag om feedback, på engelska. Eftersom jag inte gör det dagligdags, så var jag rejält ”på tå”. Lite småstressad och vandrade fram och tillbaka över scenen som en äggsjuk höna. Hm.

I en kortare paus fick jag en jättebra feedback från en av deltagarna. Hen kom fram till mig och gav mig några snabba konstruktiva tips för att jag och mitt budskap skulle få möjlighet att nå fram ännu mer. Älskar det! Det är modigt av deltagare att göra sånt. Visserligen blir det ju av ämnet i sig ganska uppenbart att jag efterfrågar feedback, men jag blir ändå enormt tacksam för dessa kommentarer och input. Jag får  chansen att göra ännu bättre ifrån mig – att kunna nå fram ännu lite bättre med mitt budskap.

I det här specifika fallet handlade det om scenljus, och att mitt vankande av och an blev ”oroligt” att titta på. Eller hur?! Det var ju för att jag var nervös som jag vandrade fram och tillbaka, vilket gjorde mig mer ”spänd”. Genom hens (lite kul är det allt att ha en höna på bild när jag använder neutrumet HEN!) feedback fick jag ”tillåtelse” att stå helt stilla. Det blev förlösande – på flera sätt.

Vi ger för lite feedback till varandra!
Jag brukar själv försöka ge både bekräftande och – om det behövs – korrigerande feedback till föreläsare och utbildare. I det fallet utgår jag ju ifrån mig själv, d v s att jag blir så tacksam för att människor tar sig tid och ger mig feedback, så att jag ska kunna få möjlighet att förbättra och ändra mig. Då och då händer det väl att jag inte riktigt håller med, men jag inser att det ändå är en input på en möjlig otydlighet som jag behöver fundera kring.

Det finns alltid något att lära, och kan man välja att se det man får höra som en positiv input (lättare sagt än gjort, jag vet!), så är det också betydligt enklare att ta det till sig!

Ha’ nu en riktigt fin fortsatt vecka!
Med sol (…)!
/Karin

Share This