Share on Google+0Share on LinkedIn0Pin on Pinterest0Tweet about this on TwitterShare on Facebook0

2Prefrontal cortex – det är där som tillit och förtroende “bor” i hjärnan. Det är också den del som kallas den “exekutiva delen” av hjärnan. Det är liksom den som “leder” övriga hjärnan. På ett förenklat sätt skulle man alltså kunna säga att det är där ledarskapet bor, både det i förhållande till oss själva, men också i förhållande till andra människor. Det är genom vår förmåga att skapa förtroende och tillit som vi “tillåts” leda andra människor.

Jag minns att jag för ungefär 20-25 år sen – som vän – ställde mig lite tveksam till an av mina vänners  dåvarande partner. Jag speglade det i förhållande till hen. Anledningen var helt enkelt att jag upplevde denne partner bete sig som en sk-tstövel, särskilt mot min vän. Jag förstår ju i dag att jag skulle adresserat det annorlunda, erbjudit speglingen och varit mer neutral. Men då hade jag inte riktigt lärt mig att hantera mina känsloreaktioner på samma sätt. Dessutom var jag ju engagerad i min vän, och blev förbannad när jag upplevde att hen blev illa behandlad, särskilt av sin partner.

“Ja, hen gör sig inte till för någon”
Nåväl, svaret jag fick på mitt ifrågasättande var: “Ja, hen gör sig inte till för någon, och det tar tid att få hens förtroende.” Men det handlar väl inte om att “göra sig till”, det handlar om hyggligt folkvett, och att man behöver utgå ifrån att bete sig schysst, anständigt. Det finns liksom ingen anledning att börja i andra änden.

I dag ser jag kanske att det också finns ännu fler argument för detta, bl a det som handlar om ledarskap. Hur bra är en person med en sån inställning på att leda sig själv? Hur bra är hen på att leda andra? Vilka förmågor att ”samutvecklas” med andra har du? Som ledare måste du utgå ifrån ett tillitsfullt förhållningssätt för att få förtroende från dina medarbetare. Förtroendet, medkänslan, integriteten – allt det hanteras i prefrontal cortex.

Andra beteenden, d v s misstro och misstänksamhet, kommer från en betydligt mer primitiv del i vår hjärna – amygdalan… Rädslans boning. Kanske hade det inte varit mer “neutralt” att spegla denne partners beteenden utifrån hjärnans exekutiva del respektive primitiva, men jag tror möjligen att mina argument hade varit tyngre och inte enbart utgått ifrån en “känsla”.

Så, en bit av min historia och en reflektion i all enkelhet.

Önskar dig fina helger!
/Karin

Share on Google+0Share on LinkedIn0Pin on Pinterest0Tweet about this on TwitterShare on Facebook0
Share This