Abstract LightsJag läser i en artikel som DN publicerade i maj (länk här) att vi svenskar är bra på att få människor att må bra och känna arbetsglädje på sin arbetsplats, men att vi är mindre bra på att kommunicera mål och att ge feedback på prestationer. Så kan det nog vara.

Jag har träffat en hel del personer som är riktigt duktiga på att ge konstruktiv feedback, och jag har också träffat på en och annan ”katastrof” i sammanhanget. En sak jag lärt mig genom åren är att det faktiskt, hur jobbig den än kan vara, är bättre med ”rak och plump” feedback än ”inlindad” sådan. Den raka feedbacken är åtminstone möjlig att förstå och då ta till sig eller förkasta. Kort sagt, den blir något tydligt att förhålla sig till. Den inlindade skapar bara osäkerhet och handlingsförlamning: ”Vad är problemet? Är det något jag har gjort? Vad har jag gjort? Bäst att jag inte gör något, så kan jag ju i alla fall inte göra fel…”

Om du råkar ut för den otydliga feedbacken, den ”inlindade”, så ställ följdfrågor.
Vad är problemet? Vad har jag gjort/sagt? Vad hade du förväntat dig av mig? Vad kan jag ändra?
Det är få saker som är så förödande i en relation som att man känner på sig att man gjort något fel, men inte vet vad. Där har både du och den du fått feedback ifrån ett ansvar i att försöka förtydliga.

Hur kan du, här och nu, bli lite tydligare i dina relationer och sammanhang?

/Karin

 

Share This