Häromdagen landade jag framför programmet “Undercover boss” på SVT. Jag gillar principen kring att man som högsta chef får möjlighet att se hur saker och ting fungerar “på riktigt” i verksamheten och också får chansen att lära känna sina medarbetare “på riktigt”. Visst är det tillrättalagt, men det fick mig ändå att tänka på det här med att det finns ett “bästa” sätt att utföra alla jobb.
Det som var bra med programmet var när “the undercover boss” sa att han kommit till insikt om att ALLA jobb går att utföra på en slags “excellent” nivå. Många gör felaktigt bedömningen kring “enkla” jobb, att alla kan utföra dem. I det här fallet var VDn helt “lost” när det gällde såväl städjobbet (som betraktas som ett lågstatus-jobb som vem som helst kan utföra) som korvförsäljningsjobbet. VDn blev “uppsagd” av den städaren han gick dubbelt med. Han skulle förmodligen inte ens med idog träning kunna komma upp i den skicklighet som städaren hade. Vad gällde korvförsäljarjobbet, lyckades VDn inte sälja alla korvar utan lade pengar i kassan själv och slängde (!) de sista korvarna – för att “lyckas” med det uppdrag han fått av sin handledare.
Hur kommer det sig att vi tror – förleds att tro – att vissa arbeten är så lätta att “alla” kan utföra dem? Många av de ibland inte så fiffiga neddragningar/rationaliseringar som företag och organisationer gjort (läs min blogpost om de administrativa tjänsterna som rationaliseras bort) för att “Administration? Det kan väl alla utföra?!”, har med stor sannolikhet inneburit att jobben INTE utförs särskilt excellens. Det var bekräftande att höra “Undercover boss” beskriva hur han fick klart för sig att han inte kunde utföra de “enkla” jobben på ett ens tillfredsställande sätt – det fanns många duktiga medarbetare som var betydligt bättre på detta.
Det är min absoluta övertygelse att vi med våra unika personliga förmågor alla har minst ett jobb/en uppgift som passar oss som “hand i handske”. När ska vi börja se det på det sättet? Det får konsekvenser i att som chef/HR verkligen leta efter rätt person med rätt uppsättning av förmågor och talanger, och inte enbart titta på den sökandes CV. Kanske är det t o m så att vi ska titta bortom personens CV? Det skulle göra det lite enklare för människor att också göra ett karriärbyte – till något som passar dem bättre än det de ursprungligen valt…
Som enskild medarbetare har vi då ett stort ansvar att verkligen försöka ta reda på vilka förmågor och talanger vi har, vad vi verkligen tycker är roligt att göra och som ger oss energi – istället för att hela tiden streta i motvind.
Det betyder också att vi behöver be om den raka och ärliga feedbacken – hur vi kan bli bättre på det vi redan är bra på, och vad vi faktiskt borde sluta att göra (för att det eg inte ligger för oss). Hur gör du för att bli så bra som bara du kan bli på det du redan är bra på och tycker är roligt? Hur strävar du efter att hela tiden bli lite, liiiite bättre?
Med en härligt blå himmel och sol!
/Karin
Related posts: