Råkade i söndags kväll slå på “Barndomens försvunna äventyr” på Kunskapskanalen (sänds i repris i morgon fredag 27/1 kl. 11.00 på samma kanal). Hade jag haft koll på programmet och sändningstid innan, hade jag inte missat en minut. Programmet handlade om hur den okontrollerade leken utvecklar viktiga egenskaper och förmågor som problemlösningsförmåga och emotionell intelligens hos barnet. Om inte barnen får leka, kan det hämma inlärningsförmåga, kreativitet och problemlösningförmåga och vi ökar ångest och stress hos barnen.
Hur har det blivit så här?
Jo, vi har sett till att lägga in väldigt mycket aktiviteter i barnens fritid, s k fritidsaktiviteter. Det har vi förstås gjort med ytterst goda intentioner. Dessvärre kan det vara så att dessa fritidsaktiviteter snarare passiviserar barnen, och t o m hämmar deras utveckling till bra och självständiga människor som fungerar väl i relationer och samhälle. Varför då? Jo, för att det i de s k fritidsammanhangen oftast är vuxna närvarande som kontrollerar och “sätter spelreglerna”. Vi tar ifrån dem den viktiga leken! I leken har alla en chans att “pröva sig fram” och “ta ut svängarna”, experimentera. Det är i leken och i spelet där inte de vuxna är med som barnen lär sig hantera konflikter, förhandla, samarbeta och utveckla sina förmågor att lösa problem.
Blåmärken och småsår förbereder oss för livet
Jag kommer ihåg hur vi barn i det område jag växte upp i tillsammans lekte burken, Röda och vita rosen, gick på upptäcktsfärder i skogen, lekte affär med kottar, löv och stenar. Listan kan göras lång och jag kan inte minnas att det fanns en enda vuxen med så långt ögat kunde nå. Vi klämde oss, fick stickor i fingrarna, ramlade, fick skrapsår, vrickade fötter och stukade armleder. Kort sagt, vi fick gå i livets “hårda” skola i ganska lagom portioner, och enligt “Barndomens försvunna äventyr” byggde vi på så vis en bra grund för att lära oss hantera allt som skulle komma i vår väg.
Låt oss släppa taget lite grann
Jag har känslan av att vi föräldrar behöver släppa taget om en hel del. Våra barn kan så mycket mer än vi tror och har så mycket större förmåga att hantera saker och situationer än vi någonsin kan föreställa oss. Dessutom behöver de lära sig på ett naturligt sätt, utan styrning och dömanden. På det sätt de en gång lärde sig att gå – för då var de för små för att kunna ta emot instruktioner. De bara prövade och prövade och prövade – tills de klarade det. Vi kan vända på det här – låt oss pröva att inte ruta in våra barns fritid i för stor utsträckning, skapa utrymme för “fri lek” utan att vi vuxna är där och “identifierar talanger” eller “delar ut roller”. Låt barnen testa själva, ta ut svängarna och ha roligt. Faktum är att vi kan lära oss massvis av våra barn istället för bara åt det andra hållet.
Lekfulla hälsningar,
Karin
Related posts:
Nätverka & följ