Är det någon mer än jag som är trött på att höra att ”Jamen, du är ju kvinna, du kan väl göra hur många saker som helst samtidigt?!”. Eh, nej, det kan jag inte. Och att det dessutom är vetenskapligt bevisat att hjärnan inte kan hantera och bearbeta mer än en sak åt gången, oavsett du är kvinna eller man, stödjer min uppfattning.

Ingen kan hålla flera saker i huvudet samtidigt! Skillnaden, om jag gör en kvalificerad bedömning, är att vi kvinnor är bättre på att avbryta det vi håller på med för att hjälpa andra än vad män är, och att vi i och med det har fått träna på att snabbt återuppta det arbete vi höll på med innan vi blev avbrutna. Ja, jag vet att jag generaliserar kraftigt, men jag tror faktiskt att det är sant.

Alla vet att det är en nackdel att inte få möjlighet att fokusera på det man håller på med – det blir splittrat, det tar väldigt mycket längre tid att bli klar och förmodligen bidrar det också till att det inte blir lika kul, eftersom man liksom får börja om och om och om igen. Okej. Nackdelarna är ju uppenbara, och vi kvinnor är ju dessutom så himlarns bra på att vara självkritiska… Jag tycker att det är kul att tänka tvärtom, så låt oss fundera över när det är bra.

I vilka sammanhang kan det vara bra att snabbt kunna avbryta sig själv för andras skull? Ja, i föräldraskapet är det förstås livsnödvändigt – vi behöver hålla koll på ”vår avkomma”, säkerställa att de är säkra samtidigt som de prövar och utmanar sina gränser. Mer då? Ja, ledarskapet bygger på det. Att du är medveten om dina behov och vad du ska göra, men att du kan ”pausa” det till förmån för dina medarbetare och deras behov. Mer ändå? I ett helhetsperspektiv är det naturligtvis så att man för att prioritera rätt behöver kunna avbryta det man håller på med för att eventuellt omprioritera och se till att göra rätt saker.

Det ska bli mycket intressant att se vilka effekter mer pappaledighet har på fokus och förmågan att släppa och återuppta sitt arbete för män… Kanske det är dags att äntligen se föräldraledigheten som en mycket bra personlig utveckling för alla, oavsett vad de arbetar med och var de arbetar? Vad tänker du?

Share This