Vad behöver du för att kunna arbeta med människors utveckling?

Inspirerad av helgens #hrunconf kom följande korta blogpost till mig.

Vad behöver du för att kunna arbeta med människors utveckling?
Enkelt! Du behöver GILLA människor, kanske rentav ÄLSKA dem. Som chef har du inget existensberättigande annars, eftersom du inte vill eller kommer att orka ha med dem att göra. HR (Human Resources) som är – eller ska vara… – experter på människor, och också chefers stöd, behöver också gilla eller t o m älska människor. Om man inte gör det, men ändå ska hantera ”resursen”, så kommer man inte att göra det med tillbörlig respekt.

Det är helt enkelt en fråga om etik och integritet, d v s om du inte gillar människor, ska du nog – för allas skull – hålla dig långt ifrån både chefspositioner och HR…!

Lev väl!
/Karin

Gör det du älskar, för att DU älskar det

Gör det du älskar, för att DU älskar det

Försök att göra det du älskar, för att DU älskar det, inte för att någon annan älskar det. Gör inte det som dina föräldrar vill om inte DU vill det. Det finns ingen passion i att göra något som någon annan vill. Motsatsen enligt många då är att vara rebellisk. Men genom att vara rebell, skänker du alltför mycket makt till det du vill undvika; du behandlar det som om det vore betydelsefullt. Om det är något du inte vill göra (eller vara), då är det ju betydelselöst. Slösa inte energi på det i så fall… Släpp det.

Hur ska du ta reda på vad DU vill då? Oj, det finns tusen och åter tusen självhjälpsböcker med det ena ”godare” tipset än det andra, som kan både hjälpa dig eller stjälpa dig på din resa… Du behöver hitta DITT sätt (och veta att du har förmågan att avgöra vilket sätt som är rätt för dig) att ta reda på vad du vill. Det finns inga quick-fix. Löpsedlar som handlar om att gå ner 10 kg på två veckor funkar liksom inte – i alla fall inte långsiktigt. Samma med det här. Alla de ”snabba” försök du gör, kommer att generera mer arbete längre fram. Börja med små steg, låt det ta tid. Blir det fel, gör om. Du fattar inte ett beslut för all framtid. Du kan välja, du kan välja om. Tricket, enligt min erfarenhet, är att våga ställa de jobbiga frågorna, eller ta hjälp av någon som kan göra det. Någon du har förtroende för och som du vet vill ditt bästa!

Lycka till! /Karin

Älskar du ditt jobb?

Vid vissa tillfällen träffar man på människor som så uppenbarligen älskar sina jobb. Häromdagen var jag med en av mina döttrar hos en logoped. För det första är hon, logopeden, fantastiskt duktig. För det andra har hon flertalet egenhändigt utvecklade spel och lekar – som inte går att få tag på i en butik eller så – som både vädjar till barnens egen kreativitet och som också ger henne möjlighet att göra sitt jobb på ett enklare sätt. För det tredje har hon en fenomenal förmåga att hålla uppe min dotters intresse och fokus, och dessutom förmår hon henne att verkligen göra sitt bästa hela tiden.

Det är verkligen en fröjd att se henne! Jag sa det till henne, att jag är imponerad av hennes förmåga och hennes olika verktyg. Hon vet att hon är duktig, eftersom hon beskrivs som en av Sveriges bästa inom sin nisch, men trots det blir hon – förstås – glad av att få positiv (och konstruktiv!) feedback då och då. Det där med feedback har ju liksom blivit lite av min grej, så jag tänker verkligen aktivt på att försöka ge feedback så fort jag kan, vilket i det här fallet ju inte är speciellt svårt!

Jag tänker på hur bra det skulle kunna vara om alla tog ett personligt ansvar i att försöka fundera över vilket jobb man trivs med och utvecklas i. Vad man vill göra mer av, så att man mår bra. Att arbeta med något man inte trivs med, för att det kanske är prestigefyllt, för att man blivit ”bländad” av det yttre eller för att man tror att andra blir imponerade, kommer att vara mycket energikrävande och på sikt skapa det motsatta. Arbetar du med något du inte trivs med, är det med stor sannolikhet så att du inte är speciellt bra på det. Eller åtminstone att du inte har så väldigt stora förutsättningar att bli bättre – och en förväntan på en person i en specifik roll är ändå att han/hon ska sträva efter att ständigt bli bättre.

Jag har varit där, blivit ”bländad” av de yttre attributen och ”sett” det jag ”velat se”. Valt ett jobb för att det varit prestigefyllt. Sen – ett halvår efter att jag tagit klivet, insett att det här inte var det jag ville. Mått pyton och varit allmänt jobbig för mina nära och kära, och för mina kollegor. Ibland känner jag att det inte var okej, men i samma andetag förlåter jag mig själv. Jag kan bara i varje ögonblick göra mitt bästa just där och då, och genom att kontinuerligt reflektera, kan jag vara/göra lite bättre nästa gång.

Min väg har varit allt annat än spikrak
Min väg till att göra sånt jag är riktigt bra på, har naturligtvis inte varit spikrak. Den har varit lite kringelikrokig och inneburit återvändsgränder. Den stora fördelen med att göra det jag tycker så mycket om, det är att jag är hungrig på att ständigt lära mig mer och nytt inom de områden jag verkar i. Förhoppningsvis smittar det också av sig på dem jag jobbar med, både kunder och samarbetspartners/kollegor.

Jag inser också att det alltid kommer att finnas en klick med människor som INTE gjort eller ens är intresserade av att göra ”sin läxa”. Kanske de också verkar inom ett område som de egentligen inte vill befinna sig i. Det är också emellanåt så att dessa personer också är mer missunnsamma kring andras framgång. De skulle förstås verkligen må bra av att stanna upp, reflektera och ifrågasätta sig själva lite mer, istället för att ägna sig åt att gnälla på andra och deras framgång. Tyvärr är det nog så att dessa inte har så mycket insikt kring det, och att det därför kommer att dröja innan de inser det (om någonsin).

Tycker du om ditt jobb? Jobbar du med det du trivs allra mest med? Om du gör det – grattis! Om du inte gör det – vad kan du göra för att ta ett litet steg i en riktning som får dig att må lite bättre och göra ett lite bättre jobb? Tänk på att när du älskar det du gör, är det så uppenbart både för dig och för de du möter att du är där du ska vara! 🙂

Med hopp om en bra vecka för din del!

/Karin