Kan man vara snäll och ge korrigerande feedback?

Kan man vara snäll och ge korrigerande feedback?

heartI morse ramlade jag över artikeln om Stefan Einhorns forskning kring snällhet. Läser och reflekterar kring min senaste workshop om feedback med en ledningsgrupp. För mig är det givet att arbeta (nästan) systematiskt med bekräftande feedback, och precis som Stefan påpekar i artikeln är det faktiskt mer av givarskäl, än av mottagarskäl. Vi har ett inbyggt behov att få vara snälla och hjälpa andra människor, och att vi mår bra när vi gör det. Kort sagt att GE för att GE. Det skrev jag för övrigt en kort blogg om i förra veckan. Här är en länk till den:


http://www.vargkask.se/feedback/ge-for-att-ge-bekraftande-feedback/

Vi gör alltså också en tankevurpa när det gäller korrigerande feedback. Det samtalade vi mycket om på workshopen med ledningsgruppen; hur jobbigt de tycker att det är att ge den korrigerande feedbacken och speglingen “det här är kanske inte rätt arbetsplats för dig”. Eftersom det är jobbigt att ge den, den korrigerande feedbacken, så är det lätt att vi upplever att vi är “dumma” eller “elaka” när vi ska ge den och vi blir nervösa. Vi vill inte medvetet göra illa någon annan. Nej, så klart. Vi vill andra väl, på det stora hela.

Men att INTE ge någon korrigerande feedback, när hen behöver det, DET är elakt. Och då gör vi ju någon illa, på riktigt. Stefan Einhorn påpekar i artikeln precis det:

“Du pratar också om en falsk snällhet. Kan du ge ett exempel?
– Säg att du har ett litet företag och att en person som arbetar där fungerar dåligt, och att det går ut över företaget. Falsk snällhet skulle vara att låta personen arbeta kvar av medkänsla, så att hela företaget till slut går omkull. Snällhet kan istället vara att säga upp personen som kanske skulle fungera alldeles utmärkt på en annan arbetsplats.”

Det blir en slags missriktad välvilja att bara “hålla med” och “stryka medhårs”. Många gånger behöver vi få just den där jobbiga speglingen, för att det är “snällare” i det långa perspektivet. Den feedbacken som gör att jag SER hur jag framstår i andras ögon, de beteenden jag har som jag själv kanske är blind för. Om jag INTE får feedbacken, har jag inte någon möjlighet att korrigera/förändra mina beteenden, eftersom det är väldigt svårt att förändra något jag inte vet att jag är i behov av att förändra. När jag vet om det, har jag åtminstone ett VAL. Jag kan välja att fortsätta agera/bete mig, och får då ta konsekvenserna av det, eller så väljer jag att ändra det jag behöver ändra – för att mitt samarbete med andra ska fungera bättre.

Att få korrigerande feedback är jobbigt och kan göra ont, i ögonblicket. Att inte få den är fullständigt förödande, både för den som borde få den – och för den som borde ge den.

Med sol!
/Karin

Bekräftande feedback efter förändring

good job - complimentFör några veckor sedan satt jag i ett samtal med en kund. Vi pratade om feedback (!), och om hur min kund nyligen hade haft ett – som hen trodde att det skulle bli – lite jobbigt feedback-samtal.  Hen hade gått och oroat sig över själva samtalet, förberett det noggrant och självklart ”boostat” sig själv inför samtalet för att våga.

Min kund hade trott att samtalet skulle bli jobbigt, att feedbacken inte skulle tas emot, men där hen ändå valde att vara riktigt rak i sin feedback. Den förväntade jobbiga reaktionen uteblev helt. Istället hade mottagaren reagerat positivt. Positivt såtillvida att mottagaren blev tacksam över den raka feedbacken, att min kund hade vågat beskriva det så tydligt. Mottagaren hade t o m bekräftat att hen haft motsvarande upplevelse av sitt beteende som min kund haft. Den här berättelsen bekräftar följande;

1) den raka feedbacken kan göra mer ont, men blir tydligare och därmed lättare för mottagaren att kunna ta emot – hen förstår den,
2) att ge den raka feedbacken är jobbigt för att vi är rädda att göra illa mottagaren,
3) att vi i ofta (omedvetet) utgår från hur vi själva skulle tycka det var att få motsvarande feedback.

Samtalet hade ägt rum ett par veckor innan jag träffade min kund, som redan nu kunde notera positiva förändringar i mottagarens beteende. Fantastiskt!

Förstärka förändringsvilja och förmåga att ta emot feedback
Uppmaningen till min kund blev naturligtvis att nu passa på att ge mottagaren bekräftande feedback! Det finns inget som är så stärkande för någon som att efter genomförd förändring få bekräftande feedback på densamma! Ett riktigt positivt sätt att visa att vi Ser, Uppskattar och Respekterar våra mottagare! Genom att bekräfta kommer min kund att hjälpa mottagaren att bli än mer motiverad till att förbättra sig på olika sätt framåt. Denna förändring kommer självklart också att påverka och underlätta mottagarens dialog med sina kollegor och därmed förbättra deras samarbete.

En riktig solskenshistoria i feedbackens kölvatten…!
/Karin

Svenska chefer bäst på beröm!

Svenska chefer bäst på beröm!

tummenuppJag hade helt missat (hm, borde jag erkänna det? ;-)) DNs artikel om att svenska chefer är bäst i Europa på beröm (länk till artikeln här). Det är ju kanon! Jag skrev ganska nyligen en bloggpost om att jag hyllar det svenska ledarskapet (länk till den här), eftersom de flesta av de chefer jag träffat och arbetat med är fantastiska personer som verkligen vill hjälpa, vill leda och skapa något bättre än det som är. I det arbetet är, förstås, beröm ett mycket viktigt verktyg. Det kanske är bl a det som gör att det svenska ledarskapet är så bra?

Igen, fortfarande utan att ha sett artikeln i DN (hm), ramlar jag över Gallup-undersökningen som visar hur viktigt beröm och erkännande är, och skriver flera bloggposter om det (här länk till ”Beröm, beröm, beröm…” och här till ”Varför ska det vara så svårt att ge beröm?” ).

Jag är stolt över att svenska chefer är bäst på beröm i Europa, men precis som någon skrev apropå jämställdhet; ”Bara för att vi är bäst i världen, ska vi ju inte luta oss tillbaka.” Precis, vi ska fortsätta att sträva efter att hela tiden förfina och förbättra, och utvecklas. Ett bra sätt att utvecklas är att göra det med bekräftande feedback (beröm) och med korrigerande feedback.

Har det gått inflation i beröm?
Det finns ju de som tycker att det gått inflation i berömmandet, och javisst, när man berömmer mer för berömmandets skull än att det är ett genuint erkännande av gott utfört arbete, har det gått inflation i det. Om – OM!!! – det händer, får förstås ”berömmet” helt andra konsekvenser. Beröm/bekräftelser måste, liksom korrigeringar, vara ärligt menade, annars får de motsatt effekt. Beröm som inte är beröm blir istället inställsamhet och fjäsk.

Ofta räcker det med att gå till sig själv och fundera över hur man själv reagerar på att få genuint beröm. Man blir glad, stolt och får energi. Det är väl ganska enkelt att dela med sig av sånt till andra, eller? Bra. Just do it!